Analys: Liberalernas visuella kommunikation

Liberalerna är det enda parti som låter en illustration inleda sitt Instagram-konto. Tre inlägg med nästan identiska porträtt av en milt leende kvinna är fastpinnade högst upp i flödet, och bildar en slags vinjett i rutnätsvyn. De tre bilderna binds dessutom samman av en text längst ner som sammantaget bildar namnet Simona Mohamsson. Det är förstås också hon som är porträtterad, och illustration lades upp måndagen efter att Mohamsson dels valts till partiledare, dels tillträtt som utbildnings- och integrationsminister (2025-06-30). Den ersattes av ett nytt porträtt i månadsskiftet april-maj 2026, denna gång fotografiskt men på samma sätt utnyttjande alla de tre bilderna överst i rutnätsvyn. Jag dock kommer i min analys att utgå från den ursprungliga illustrationen.

Porträtten består av färgfält i främst blå nyanser och den enda skillnaden är bakgrundens och ansiktets ljusaste färg som varieras i tre olika blå-rosa-lila kulörer. Både illustrationens stil och uttryck hämtar inspiration från Shepard Faireys porträttbild av presidentkandidat Barack Obama med ordet ”HOPE” från 2007, som sannolikt det internationellt mest inflytelserika politiska porträttet från de senaste tjugo åren. Och precis som hos Obama är texten i porträtten av Mohamsson satt i typsnittet Gotham, och deras respektive blickar fjärrskådande, liksom förbi åskådaren.

Liberalernas partiledare är inte det enda kandidat som porträtterats på detta sätt – redan inför valet till EU-parlamentet 2009 gjorde Marianne Lindberg de Geer ett porträtt av Gudrun Schyman som också tydligt lånade från Shepard Faireys Obama-porträtt. Där Faireys Obama-bild hade texten HOPE, och utlovade just hopp så hade Lindberg de Geers bild av Schyman texten RÖSTA – dels en uppmaning om att rösta in Schyman som företrädare för det relativt nystartade partiet Feministiskt initiativ, dels en påminnelse om att valdeltagandet är betydligt lägre i just EU-valet.

Hos Liberalerna är det kort och gott en presentation av den porträtterade, och det är förstås viktigt för partiet att skapa igenkänning för sin nya partiledare. Här tycks kommunikationen vilja koppla samman partiets nyvalda och relativt unga partiledare med den entusiasm och hopp som bar fram den i sammanhanget då också unga Barack Obama till presidentposten i USA.

I den numera klassiska texten Bildens retorik (1964, publicerad på svenska redan 1976) diskuterar semiotikern Roland Barthes det moderna samhällets visuella marknadskommunikation och introducerar där begreppen denotation och konnotation. Det är två begrepp som idag fått ett så stort genomslag att de idag närmast ingår i allmänspråket. Förenklat handlar det förstnämnda ett teckens bokstavliga betydelse och det sistnämnda om dess kulturella bibetydelser – de associationer som tecknet väcker inom en viss kulturkrets. På så sätt kan vi tänka oss att även om själva det bokstavliga – denotativa – budskapet om hopp saknas i bilden, så kan det tänkas att referensen till Obama-postern gör att bilden konnoterar just denna hoppfullhet. Det återstår att se hur många som förstår den referensen idag.