Hur kan den föränderliga och förgängliga formgenren webbdesign bevaras och uppvärderas? Nyligen delades utmärkelsen Svensk Webbkonst ut för första gången med syfte att uppmärksamma exceptionell svensk webbdesign. På Kungliga biblioteket pågår sedan länge nersparandet av svenska offentliga webbplatser. Grafiska formgivarna Peter Ström och Johanna Lundberg, och bibliotekarien Pär Nilsson, framhåller gärna den digitala design som det inte pratas så mycket om.
Text: Pontus Dahlman.
Foto: Lisa Arfwidson.
Art direction: Mia Degerman/Spektra.
Artikeln har publicerats i Tecknaren nummer 3, september 2025.
Skanstull, Södermalm, Stockholm. Peter Ström vinkar in mig till lokalen där han och ett gäng andra kreatörer håller till. Själv är han grafisk formgivare och lärare på Beckmans Designhögskola. Dessutom är han en man med en mission.
Arbetsbordet och bokhyllorna är belamrade med skivomslag och andra produkter som bär Konst & Tekniks prägel, designbyrån som han driver tillsammans med kompanjonen Mattias Jakobsson. På en galje en neongräll halsduk prydd med ett låtcitat från en av det tidiga 1990-talets största klubbhits: ”It’s going to be a fine night tonight.” Och så är det den där rosa kepsen med slagordet ”Keep the web weird” broderat i pannan i svart.
– En del av mitt propagerande för webben. Vill du ha kaffe?
Hans mission gäller alltså den kanske flyktigaste grenen av genren grafisk form: webbdesignen. Som framträder på bildskärmar och som inte sällan efter att den har fyllt sin uppgift tycks försvinna och glömmas bort. Och som, anser Peter Ström, har hamnat i skuggan i designvärlden.
Detta vill han ändra på, genom grundandet av Svensk Webbkonst. Syftet med utmärkelsen, som delades ut för första gången den 4 september på Designbaren i Stockholm, är att ”uppmärksamma exceptionell svensk webbdesign som utforskar mediet, uppmuntrar till nya upplevelser, visar kärlek för detaljer och ifrågasätter normer inom nutida digital design”.
Pristagarna har valts ut av en jury, projektet har naturligtvis en egen sajt och ska också ”skapa plats för webbdesign i samtida större designsamtal, skapa sammanhang och en community för svensk nutida webbdesign”. Dessutom ska det öka kunskapen om Kungliga bibliotekets sedan 1997 pågående nersparande av svenska offentliga webbplatser, och verka för att det som skapas i genren bevaras för framtiden.
”Keep the web weird” uppmanar en keps på Peter Ströms designbyrå Konst & Teknik. Foto: Lisa Arfwidson
Peter Ström, grafisk formgivare, lärare och grundare av Svensk Webbkonst, fotograferad av Lisa Arfwidson på designbyrån Konst & Teknik, som han driver tillsammans med Mattias Jakobsson.
Hur kommer det sig att just Peter Ström rycker ut till webbdesignens försvar? Det startade med ett forskningsprojekt på Beckmans, som Svensk Webbkonst är en del av. Men egentligen började det långt tidigare än så.
– I 15-årsåldern gjorde jag bland annat intervjuer med artister jag gillade och publicerade texterna på min sajt. Och redan som 19-åring jobbade jag på en webbyrå som jag var med och grundade under den intensivaste dotcomeran här i Stockholm. Det var runt 1997 när allt drog i gång, och jag hamnade i en superkommersiell miljö, som jag snart tröttnade på.
Han flyttade till Berlin där han träffade folk som hade utbildat sig på Rietveldakademin i Amsterdam.
– Sättet som de pratade om grafisk design på fick mig att tänka: det är det här jag vill göra.
– Att design kan vara något som står för sig självt, och vara ett verktyg för att initiera och hitta på saker. För mig hade webben blivit förknippad med business men när jag själv började på Rietveld fick jag snart ett helt nytt perspektiv på det här mediet. Plötsligt var det roligt att göra webbdesign igen.
– Att man kan skapa saker på internet utan att ha en uppdragsgivare i bakgrunden som styr. Att designen kan vara ett medel för personliga uttryck.
Peter Ström, grafisk formgivare, lärare och grundare av Svensk Webbkonst.
Men vad var då upprinnelsen till projektet som Peter Ström har satt i gång och priset han instiftat?
– Dels min egen nostalgi och känslan av att saker som jag har skapat för internet bara har försvunnit. Jag ställde mig frågan: Hur kan vi bevara digitala medier och digital design över tid? Jag började också gräva i detta med digital design generellt. Allt det vi möter från den världen är ju designat det också. Men väldigt lite av sådant har plockats in i någon designhistorieskrivning eller något större samtal, trots att skärmar är det enda vi stirrar på nu för tiden.
– Precis. Och det är åt det hållet som mitt projekt har gått: att lyfta fram webbdesignens kraft och kvaliteter. För jag har insett att status är extremt viktigt för att genren ska få ta plats. Ta utmärkelsen Svensk Bokkonst, som jag har inspirerats av. De har skapat en utmärkelse som uppmärksammar och bevarar sådant som är värt att hylla. Det priset ökar absolut bokdesignens status. Men ingenting motsvarande har funnits inom webbdesignen trots inflytandet den har.
Som exempel ger han designinnovationen Webbfonts, en kod som lanserades 2010 och ger möjligheten att lägga upp vilket typsnitt som helst på en webbplats. Före det fick man nöja sig med typsnittet som följde med i datorn eller göra bilder i Photoshop med rätt typsnitt.
– När det introducerades tog hela typografivärlden ett nytt språng. Det har kommit enormt många typsnittstecknare de senaste 15 åren och numera har alla de stora varumärkena i allmänhet ett eget typsnitt, och det skulle inte ha skett utan den här utvecklingen som webbdesignen har inlett. Det är också viktigt att påminna sig om att webben är öppen, fri, när det kommer till innehåll och formgivning. Till skillnad från andra digitala medier som Facebook eller Instagram där det är de stora techbolagen som till sist avgör och bestämmer.
– För att det är avgörande för forskningen och för att kunna förstå hur saker har sett ut och vilket innehåll som har publicerats och påverkat våra liv. Det är jätteviktigt att vi kan komma åt vårt förflutna. Och vi kan inte lita på att den amerikanska lagringssajten Web archive gör det jobbet, för vem vet om Donald Trump får för sig att dra pluggen ur sajten, som när han och Elon Musk började ifrågasätta Wikipedia. Plötsligt skulle det inte finnas något av vårt digitala designarv sparat.
Johanna Lundberg, grafisk formgivare på Kurppa Hosk.
Grafiska formgivaren Johanna Lundberg jobbar på brandingbyrån Kurppa Hosk som är en del av konsultkollektivet Eidra på Östermalm. Hon leder mig genom spärrarna till kontoret som sträcker sig ut över husets alla våningsplan. Vi sätter oss i en lounge med bardisk och fruktkorgar dignande med bananer och bubbelvatten på kran.
Hon berättar hur hennes intresse för webbdesign började. En fascination som har gjort henne erfaren i genren, och att hon har kvalat in som medlem i juryn för Svensk Webbkonst. Hon har tidigare arbetat som design director bland annat på designstudion Note.
Men när hon gick på London College of Communication var det inte till grafisk form hon sökte, utan till programmet för illustration.
– Som examensarbete gjorde jag en webbplats, det här var 2007–2008 och då fanns det ännu ingen delkurs i digital design eller digital interaktion.
En av sina praktiker gjorde hon hos den finska designstudion Syrup Helsinki, senare Kokoro & Moi, där hon träffade Flashprogrammeraren Timo Koro och konstnären Jenna Sutela.
– Vi började diskutera konst skapad direkt för webben, det började hända spännande saker på internet då. Det var verkligen ett väldigt konceptuellt tänk på skolan jag gick på, och i mitt examensarbete kom Timo in som programmerare, och Jenna med fokus på ljuddesign.
Resultatet blev sajten thisissand.com, där pixlarna på inledningsskärmen förvandlas till digital sand.
– Besökarna kunde skapa illustrationer, kosmiska landskap och sådant som de sedan kunde spara till ett onlinegalleri. Du hörde också ett meditativt vitt brus-ljud. Det här var innan det fanns appar, och vi fick miljontals användare. Jag insåg att ”wow, vad det här mediet kan skapa möjligheter och nå ut stort!” Om du jobbar med print och lokalt når du ett visst begränsat antal människor, men med det digitala och internet kan du nå människor i oväntade målgrupper över hela världen.
– Oftast vill de ha något som är lätt att använda och fungerar smidigt. Ska sajten sälja något finns det tydliga riktlinjer för hur den ska funka. Designen ska kännas intuitiv och bygga på insikter, data och användarupplevelse. Kunder vill helt enkelt ha något som både ser bra ut och ger resultat. Men personligen har jag alltid varit mer intresserad av den del av internet som är mer experimentell, så jag håller koll på vad som händer och vilka nya teknologier som kan vara intressanta att använda för att nå fram. Och vissa kunder vill ju faktiskt utmana det förväntade.
Johanna Lundberg, grafisk formgivare och medlem i juryn för Svensk Webbkonst, fotograferad på brandingbyrån Kurppa Hosk, en del av konsultkollektivet Eidra. Foto: Lisa Arfwidson
Pär Nilsson, bibliotekarie och handläggare för Kungliga bibliotekets digitala samlingar, fotograferad på Kungliga biblioteket. Foto: Lisa Arfwidson
– Vi hade med oss tio bidrag var till mötet och bestämde oss för att sålla fram sådana som verkligen tillför något kreativt och ger webben ett tydligt värde.
– Den kunde gärna vara rikare, det var faktiskt rätt svårt att hitta mina bidrag till urvalet, jag fick dra i många trådar. Det finns verkligen utrymme för dagens formgivare att ha roligare på internet.
Johanna Lundberg menar att internet ”började som en märklig plats, där massor av slumpmässiga tankar, idéer och fakta delades”. Att detta nu vuxit till en arena ”som styrs och kontrolleras av multinationella företag, som vill att man ska spendera all sin tid på deras plattformar”.
– Att tillföra brus och kritiskt tänkande till en webb som redan är fylld till brädden med innehåll för konsumenten känns därför värdefullt.
– Den har ändrats sedan jag började. I början ville de flesta formgivare inte röra webben, det ansågs som ett nödvändigt ont som kunderna började be om när man hellre fokuserade på tryck. Men med tiden har även de smalaste designstudiorna behövt anpassa sig för att skapa ett digitalt erbjudande, och nu finns en helt ny generation designers som är uppvuxna med det digitala och som skapar fantastiska sajter. Det som är så fint med webben är att produktionskostnaderna kan vara väldigt låga. Du kan ha de konstigaste tankar och idéer, göra otaliga misstag och det enda som stoppar dig är om det inte funkar i praktiken, och då kan du enkelt prova något annat. Webben är en otroligt kreativ plats.
Pär Nilsson, handläggare för Kungliga bibliotekets digitala samlingar.
I tidskriftssalen i bergrummet på Kungliga biblioteket är det tyst som i en grav. Här finns den ensamma terminalen där man kan söka efter det som har lagrats, och hela tiden lagras, i det som kallas Kulturarw3. Bibliotekets Pär Nilsson beskriver tålmodigt hur den tekniskt avancerade och ständigt pågående insamlingen och lagringen av svenska webbplatser går till. Det var 1997 som insamlingen kom i gång.
– Redan från början på internet kom det material som man insåg inte skulle publiceras i fysisk form, och det betydde att man tappade en del av vårt kulturarv.
Vi slår oss ner i mötesrummet intill och han förklarar att det inte går att söka på sökord för att få fram sajter på grund av integritetsskälen i Dataskyddsförordningen, i stället behöver man ange sajtens adress.
– I början trodde man att man skulle kunna samla in allt, säger han och lägger fram siffrorna.
I juni 1994 fanns det 2 730 registrerade svenska domäner, i december samma år: 10 022. I dag? Drygt 1,4 miljoner .se-domäner. Dessa och andra svenska domäner samlar alltså programvaran in enligt ett uppdateringsschema så att man ska kunna gå tillbaka och se en webbplats utveckling och skifte av innehåll.
Insamlingen görs också i olika etapper avseende storlek med den insamlade mängden data som stegvis ökande parameter. I en första insamlingsomgång kan alltså sajter som inte kräver så mycket plats samlas in i sin helhet, i nästa körning med ökad ”datatolerans” har ett ytterligare antal samlats in komplett medan andra fortfarande behöver mer plats för att bli helt fångade, och så vidare.
– Man vill liksom nå botten på webbplatsen, men vissa har vi inte möjlighet och resurser att helt samla in, till exempel webbshopparna kan vara oändliga med en herrans massa bilder i olika nivåer.
– Nej, vi utesluter inte någon sajt. Och det är samma syfte som med vår insamling av andra typer av material: att avspegla tiden när något tillkommit, att dokumentera och tillhandahålla material till forskningen.
Så ska det äntligen ske: den publika terminalen där utanför glasväggen var ironiskt nog virusvarnad men Pär Nilsson kan logga in på Kulturarw3 på sin laptop, och jag säger att vi kan väl kolla hur någon av de stora svenska företagens webbplatser såg ut i starten av insamlingsepoken.
Vi surfar in på den första arkiveringen av volvo.se och möts av en sida med trasiga bildikoner. Och Pär Nilsson skrattar och säger att ja, det är som när en arkeolog kan slå fast att här har varit ett hus, fast bara stolphålen för konstruktionen finns kvar.
Så här ser det förstås inte alltid ut, men han nämner flera designmässiga faktorer och interaktiva finesser som kan försvåra att en sajts utseende och totala funktionsnivåer ”följer med” i insamlingsprocessen, eftersom insamlingsroboten i dagsläget inte klarar av tekniken det kräver.
För att fira exceptionell svensk webbdesign delades utmärkelsen Svensk Webbkonst 2025 ut den 4 september till följande vinnare: Lennartlahuis.net. Design: Our Polite Society. Ur motiveringen: ”Ett specifikt utformat typsnitt sätter ton och rytm. Anti-fast scrolling får en att aktivt ändra sina användarmönster.” Urbanliving.preferablefutures.com. Design: Doberman. Ur motiveringen: ”Vackert och interaktivt berättande om vad en framtid i Stockholm skulle kunna vara.” Konstforumiskane.se. Design: Hanna Bergman. Ur motiveringen: ”Ett tydligt visuellt grepp som belyser problematiken med webbplatsers klimatpåverkan.” Flight-mode.joeludd.se. Design: Filip Kwang-Ho Svensson. Ur motiveringen: ”Personligt, genomarbetat, snillrikt och med ett tydligt ifrågasättande av vad en sajt kan vara.” Aino.agency. Design: Aino. Ur motiveringen: ”Lustfyllt och detaljerat, full av easter eggs att upptäcka. Ett team som uppenbarligen älskar sitt medium.” Norstedts.se. Design: Grebban. Ur motiveringen: ”En vackert formgiven och inspirerande digital upplevelse.” Studiokleiner.com. Design: Edvard Scott. Ur motiveringen: ”En optimistisk sajt där färger och former är maxade. En rolig upplevelse.” Magassa.com. Design: Oscar Laurin. Ur motiveringen: ”Bryter konventionella normer och skapar ett uttryck som lyfter fram Eric Magassas konst.” Subrosaagency.com. Design: Asso. Ur motiveringen: ”Den strikta och funktionalistiska formen skapar utrymme för oväntade element. En till synes stram form kan rymma hemligheter under ytan.”
Utsläppt i dagsljuset tänker jag på vad det nyinstiftade webbkonstpriset kan komma att innebära, och på det som Peter Ström berättade i slutet av intervjun, apropå webbdesignens framtid:
– I ettan lär sig studenterna enkel programmering, i kursen i tvåan introducerade jag nyss en AI-stödd programmeringseditor. Så i stället för att programmera hur saker ska se ut, så har jag sagt: ”Chatta fram det! ’Make my background color blue!’” I den här klassen är det nog ingen som kan programmering sedan tidigare, och de har gjort de mest magiska webbplatser. Det kändes som att den här tekniken öppnade upp fältet för dem. En av studenterna sa: ”Nu kan jag göra webbplatser själv, fullt ut.” Och det tyckte jag var så otroligt mäktigt.
Pontus Dahlman är kulturjournalist med litteratur, konst och grafisk form som områden, samt Tecknarens nyhetsredaktör. Lisa Arfwidson är fotograf. Vinnarna i Svensk Webbkonst 2025 korades den 4 september på Designbaren på Restaurang Frippe i Stockholm, läs mer på w3.svenskwebbkonst.se.