Hon skruvar in humorn i sorgen. Bilderboksskaparen Eva Lindström dras till historier hon själv är intresserad av. Som den om att vara innanför eller utanför. Hennes bok ”Alla går iväg” har nu vunnit guld i Svenska Tecknares tävling Kolla! 2016.
Text: Ika Johannesson.
Foto: Anna Ledin Wirén.
Art direction: Mia Degerman, Vejde Gustafsson/Spektra.
Artikeln har publicerats i Tecknaren nummer 5, oktober 2016.
Bild ovan: Eva Lindström fotograferad av Anna Ledin Wirén för Tecknaren nummer 5 2016.
Alla går i väg från Frank på gården och lämnar honom ensam. Frank blir ledsen. Han följer försiktigt efter och betraktar kompisarna på håll. De verkar ha väldigt kul utan honom. Han ger upp. Går hem till sig, gråter i en kastrull och börjar koka ihop en hämnd.
I barnboken ”Alla går iväg” berättar Eva Lindström om det dubbla i att bli ställd utanför eller att ställa någon utanför.
– Det är ett ämne som säkert alla kan känna igen sig i. Att vara innanför eller utanför gänget, men vad händer när den relationen skiftar?
För när Frank börjar gå hemåt är det plötsligt kompisarna som slänger långa blickar efter honom.
– Att kompisarna har så kul bygger på att Frank lämnas ensam och går i väg. Men när han börjar göra en annan sak, då faller deras projekt lite grann ihop. De undrar vad han håller på med, de blir nyfikna. Kanske utesluter de honom för att han bär på något som de är intresserade av, men inte står ut med?
Omslaget till boken ”Alla går iväg” (Alfabeta, 2015) med text och bild av Eva Lindström. Hon planerar en färgskala för varje bok: ”Den här boken har bestämda färger som är lika bestämda som Frank är.”
Eva Lindström är Illustratör och författare baserad i Stockholm. Hennes bok ”Alla går iväg” (Alfabeta, 2015) vann guld i Kolla! i kategorin Illustration, bilderböcker. Foto: Anna Ledin Wirén.
Eva Lindström är expert på att med sparsmakad text och mycket bild bygga upp en suggestiv och dov stämning i sina böcker. Ämnena är ofta allvarliga och rör sig om saker som både vuxna och barn kan relatera till, fast kanske på olika sätt.
I ”Alla går iväg” kastas läsaren direkt in på en gård där Frank uppgivet släpar en ljusgul ryggsäck längs marken medan kompisarnas skuggor är på väg åt andra hållet. Den ödsliga känslan förstärks av en ensam sparkcykel lutad mot en husvägg och en bandyklubba som någon har glömt på marken. Både text och bild skär i hjärtat.
– Jag dras till historier som jag är intresserad av själv. Sedan inbillar jag mig att jag arbetar på en sådan nivå att man som läsare kan se olika saker beroende på hur länge man har funnits till i världen. Då blir det viktigt för mig att jag berättar på ett sätt som jag själv roas av, för halva grejen är att jag ska ha kul. Och det har jag verkligen oftast.
Och det har läsaren också. För mitt i sorgen placerar hon skruvade meningar som skänker berättelsen ytterligare lager, samtidigt som de är väldigt kul. Som när Frank kikar på kompisarnas lek från bakom ett plank och torrt konstaterar: ”Där är dom igen, hur kul får dom ha?” Hans lilla blyertstecknade ansikte är inte större än en lillfingernagel, men hans ansiktsuttryck säger allt.
Bilden pratar ostört. Eva Lindström har själv märkt att texten har blivit allt kortare i hennes senaste böcker, till förmån för bildberättandet. Ur ”Alla går iväg” (Alfabeta, 2015).
Eva Lindström arbetar med tunn blyerts ovanpå akvarell och gouache, eftersom hon tycker om kontrasten mellan den genomskinliga, lite slafsiga akvarellen och den heltäckande, förlåtande gouachen.
Färgskalan bestäms för varje bok, men känns väldigt enhetlig för hela hennes produktion, något hon själv inte riktigt håller med om.
– Den här boken har bestämda färger som är lika bestämda som Frank är. Den som kommer i höst är helt blek, väldigt blek alltså, nästan likblek. Den heter ”Oj, en polis”, men det förekommer ingen polis i den. Det är svårt att säga vad den handlar om. Där är det verkligen blekgult, blekturkos, blekgrått, blekallting.
Under tiden på Konstfack i början av 1970-talet ingick Eva Lindström i en radikal vänsterorienterad grupp på skolan som kallade sig Svarta hämnarna. Tillsammans gjorde de utställningar med stora bilder och politisk affischkonst. Inspirerad av några i gruppen började hon att teckna serier.
– Jag tecknade för ”Arbetaren” och sedan för kvinnotidningen ”Q”, avlöparen till tidningen ”ETC”, eller rättare sagt, ”ETC”:s dåliga samvete. Jag tycker att serietecknandet var min skola till att tänka text och bild: vad säger bilden, vad säger texten? Att de ska gå in i varandra och samarbeta på ett sätt som blir roligt att titta på.
Eva Lindström fotograferad av Anna Ledin Wirén för Tecknaren nummer 5 2016.
Först började hon illustrera böcker åt andra. 1988 kom ”Kattmössan”, hennes debut som både författare och illustratör. Sedan dess har Eva Lindström antingen författat eller illustrerat ett trettiotal böcker och säger att hon känner sig vilsen om hon inte håller på med ett bokprojekt.
Ofta börjar varje bok med att hon spånar fram en historia, samtidigt som hon skissar på teckningarna.
– Förr lämnade jag alltid bara text till förlaget först. Inga bilder. Då var också berättelserna mer utmejslade. I de senaste böckerna märker jag att texten blir allt kortare. Nu blir det allt fler tomrum där bilden kan få prata ostört.
Ika Johannesson är journalist och programledare för SVT:s ”Kulturnyheterna”. Anna Ledin Wirén är fotograf baserad i Stockholm. Eva Lindströms bok ”Alla går iväg” gavs ut av Alfabeta 2015.