Jobbet och jaget

I mitten av 00-talet, när Gunilla Hagström utbildade sig vid Konstfack, dominerade idén om illustratören som en ensam ö. Förenklat uttryckt: en solitär tecknare som förverkligade egna idéer. Man skulle helst vara synonym med sin produkt, säger hon.

– Alltså att ensam skapa sina verk. Och vara helt i kontroll på det sättet. Det betraktades som eftersträvansvärt.

En av kurserna under hennes utbildning handlade om branding, exempelvis att strategiskt hjälpa företag att bygga varumärken med hjälp av design. Hon minns att nivån av engagemang i kursen var låg.

– Det var helt enkelt inte så populärt, delvis för att det gick stick i stäv med idealet tror jag. Många med mig hade svårt att se hur det hörde ihop med kreativitet och det konstnärliga uttryck som vi alla kämpade med att utveckla.

För några år sedan gjorde Gunilla Hagström en yrkesmässig U-sväng. I dag beskriver hon sig som frilansande art director med illustration som inriktning, i uppdrag som flyter mellan illustration, formgivning och varumärkesutveckling för uppdragsgivare som Svenska Freds, Koloniträdgårdsförbundet och Billogram. Hon vidareutbildade sig också, bland annat inom rörlig grafik, och skaffade en mer vidsträckt kompetens.

– Jag tröttnade på att alltid behöva luta mig mot någon annan, mot bakgrund av att jag inte hade rätt kompetens. Så jag tog mig i kragen och gick olika kurser. Det här har lett till att jag i dag kan styra min arbetsvardag mer själv. Och inte behöver säga nej om jag får frågan: ”Kan du animera det här tills på tisdag”?

Samtidigt är den främsta förändringen att hon i allt högre utsträckning har börjat samarbeta med andra.

– Man kan säga att jag har förändrat inställningen till vad jobbet är – och upptäckt att jag inte behöver vara den där ensamma ön. Den stora skillnaden är att jag inte får bestämma allt helt själv. Och inte heller ensam ta äran för jobbet. Men genom att låta andra båtar lägga till i min hamn har jag kunnat växa i min roll. Det har varit värdefullt. Och framgångsrikt, på flera plan.

Gunilla Hagström säger att målet för henne i dag är att få arbeta med visuell kommunikation, i någon mening. Exakt hur det kan se ut varierar.

– Jag känner inte att jag har övergett ett ideal, utan snarare vidgat synen på vad idealet är. Jag har en helt annan lagmentalitet i dag än vad jag hade tidigare. Det var under mina tre år som anställd som jag lärde mig att jobba i ett team. Den mentaliteten tog jag med mig sedan, in i frilansandet.

Visuell kommunikation är en bransch i ständig förändring. I en medlemsundersökning som Svenska Tecknare gjorde i början av året svarade 80 procent att de är egenföretagare, 4 procent att de är anställda – och 16 procent att de är både egenföretagare och deltidsanställda. Den sistnämnda kategorin brukar, med en lite kantig branschterm, kallas för kombinatörer. Och de har blivit allt fler.

Kristofer Ahlfeldt – serietecknare och scentekniker – är ett sådant exempel. Hans serier har publicerats i olika tidskrifter, bland annat ”Galago”, och hans nuvarande projekt ”I samtal med pingviner” går som följetong i tidningen ”Modern Psykologi”. Men tecknandet har alltid varit något som han har gjort vid sidan av ett så kallat dagjobb, säger han.

– Tidigare arbetade jag heltid i en musikaffär och tecknade på kvällstid och helger. Sedan tre år tillbaka jobbar jag deltid på Orionteatern i Stockholm. Jobbet på teatern handlar mycket om att komma på konstnärliga och tekniska lösningar. Teatern och serierna är rätt nära släkt med varandra men skapandeprocesserna är olika.

Att han har delat upp sina sysslor är först och främst av ekonomiska skäl, säger han. Tecknandet har alltid varit en sidoinkomst. Kristofer Ahlfeldt trivs bra med att ha två yrken.

– Två roliga dessutom! I båda yrkena får jag utlopp för kreativitet. Teatern inspirerar till serierna och vice versa. Sedan önskar jag alltid att jag hade mer tid över till att teckna mer kontinuerligt, men samtidigt kanske det är bra för mig att vara ifrån ritbordet emellanåt.

Variationen är en annan fördel med upplägget att vara både deltidsanställd och frilans. Men det finns också nackdelar, säger han.

– En är att man kan hamna mellan stolarna när det kommer till a-kassa och liknande. Systemet kan vara fyrkantigt för oss hybridarbetare, säger Kristofer Ahlfeldt.

Ett annat exempel på en kombinatör är Carl Anders Skoglund. Han har bred och lång erfarenhet från bok-, tidnings- och magasinsformgivning som exempelvis ”Dagens Nyheter”, ”Tidningen Vi” och ”Tecknaren”. I dag bor han i Enånger och har, vid sidan av arbetet med grafisk form, en deltid som kurator på Hälsinglands museum.

– Inom de fält där jag har arbetat mycket – redaktionell formgivning och utställningar – har jag växlat mellan att vara frilans och anställd genom åren. Dels på grund av hur branschen ser ut, dels för att det har varit bra med en fast del som ger ekonomisk trygghet, säger Carl Anders Skoglund.

Ett viktigt uppdrag är den grafiska formgivningen av tidningen ”Hemslöjd”, flerfaldigt prisbelönad. Den mest givande fördelen med att hybridarbeta är växelbruket och samarbetet, säger han.

– Jag uppskattar samarbetet mycket, med mina kollegor och med de konstnärer jag möter i jobbet på Hälsinglands museum. Och samma sak på ”Hemslöjds” redaktion, att tillsammans med redaktörer, fotografer och illustratörer hantera och skildra intressanta ämnen.

En mindre positiv effekt är att det i perioder kan uppstå en kamp mot klockan.

– Med uppdelningen i deltid och frilansande följer så klart ibland vissa nackdelar, som tidsbrist i en del projekt. Sämre framtida pension är en annan baksida.

Tror du generellt att det kan vara svårare att upprätthålla ett växelbruk eller hybridarbete utanför storstäderna, och har du själv märkt någon skillnad där?

– Både ja och nej. Du grundlägger ju ett kontaktnät under utbildning, praktik, tidiga uppdrag och så vidare. Och det sker ofta i någon storstad. Att starta från noll långt från ”centrum” är nog däremot ganska svårt, säger Carl Anders Skoglund.

Sandra Nolgren, verksamhetsledare på Svenska Tecknare, som var med och tog fram den nämnda medlemsundersökningen, säger att det var intressant att se att en så pass stor del av medlemskåren är just kombinatörer, likt Kristofer Ahlfeldt och Carl Anders Skoglund.

– Vi frågade också vilken typ av jobb de har och majoriteten svarade att de har en anställning inom det de är utbildade till, medan en mindre andel kombinerar sin kreativa verksamhet med ett helt annat yrke, säger Sandra Nolgren.

En annan tendens som Sandra Nolgren har märkt, i och med att hon har mycket kontakt med de skolor som utbildar Svenska Tecknares medlemsgrupper, är att allt fler går till anställningar efter examen i dag än för tio år sedan.

– Förr var det vanligare att studenter startade eget. En anledning till förändringen är att det generellt sett på många företag finns ett större behov av visuell kommunikation i dag. Det har lett till helt nya yrkesroller där arbetsgivarna ser en fördel med att ha anställd personal för detta. I stället för att enbart anlita kreatörer på konsultbasis.

Den alltjämt galopperande digitala utvecklingen med ny teknik, nya plattformar och nya medier skapar utmaningar. Men också möjligheter. Sandra Nolgren pekar på ett växande behov av kompetens inom webb- och spelutveckling.

– Vi vet att det finns en del grafiska formgivare och illustratörer som har vidareutbildat sig inom UX- och UI-design, användarupplevelse och användargränssnitt, där det finns en stor efterfrågan. Spelbranschen har också vuxit mycket de senaste åren.

Ser det olika ut inom olika delar av branschen vad gäller arvodesutveckling och trygghetssystem, vad ser du för övergripande bild?

– Vissa områden har haft en sämre arvodesutveckling än andra, exempelvis illustratörs- och formgivningsuppdrag inom förlagsbranschen där konkurrensen har ökat de senaste åren. Vi har kunnat se att arvodena i början av 2000-talet var samma eller högre än de är i dag, vilket med tanke på inflationen alltså innebär en rejäl arvodessänkning. Å andra sidan har det tillkommit helt nya yrken som inte fanns tidigare vilket har lett till nya jobbmöjligheter. Så bilden är inte entydig. Vad gäller trygghetssystemet så har vi precis lämnat remiss på den statliga utredningen ”Ett trygghetssystem för alla – nytt regelverk för sjukpenninggrundande inkomst” som innehåller många bra förslag som kommer att förbättra villkoren för egenföretagare och kombinatörer.

Hur tror du att branschen för visuella kreatörer kommer att förändras framåt?

– Generativ artificiell intelligens kommer säkert att ha en påverkan på yrkeskåren, men det är svårt att veta exakt hur i dagsläget. Parallellt med den digitala utvecklingen tror och hoppas jag att det kommer att finnas en fortsatt efterfrågan på det unika och hantverksmässiga, säger Sandra Nolgren.

Elisabeth Björkbom är coach och kreativ rådgivare med lång erfarenhet från bild- och formbranschen. Hon leder även några av Svenska Tecknares yrkeslivskurser. När jag frågar hur hon tycker att branschen har förändrats de senaste tio åren krokar hon i det som Gunilla Hagström belyste:

– Det är mycket tuffare att vara ensam som frilans i dag. Tidigare kunde man som ensam visuell kreatör göra större projekt. Nu krävs mer och bredare expertis, om allt från strategier och UX-design till animation. Detta innebär att man som ensam frilans ofta är hänvisad till mindre projekt och mindre pengar, vilket blir tuffare. Eller så behöver du vara nischad, där den unika stilen blir åtråvärd.

En av Elisabeth Björkboms deviser är att ”kreativitet handlar om så mycket mer än att kunna rita och måla, nämligen att våga prova nya saker”. Men hur omsätter man det i praktiken, om man vill tänka i nya banor?

– Det handlar om att öppna sinnet för vad man skulle kunna göra, vem man skulle kunna samarbeta med. ”Bubbelhoppa” som Emma Stenström, forskare på Handelshögskolan, så fint uttrycker det. Det vill säga att medvetet röra sig utanför sina egna omedelbara kretsar och hitta nya samarbeten med andra.

Om man kör fast som visuell kreatör i dag, vad skulle du ge för råd till den personen?

– Se världen som ditt arbetsfält. Bra design är i dag alltid bara ett klick bort för beställaren. Eftersom den tekniska utvecklingen går så snabbt måste man förhålla sig till den. Antingen hänga med, omfamna möjligheterna och gå ”all in”, eller gå i motsatt riktning och verkligen dyrka hantverket.

Att röra sig utanför sina vanliga cirklar kan även handla om rent praktiska förändringar, som att byta material och teknik, säger Elisabeth Björkbom.

– Har du något specialintresse som kan kopplas ihop med ditt yrkesmässiga jag? Det är din unika sammansättning som kan vara din styrka. Det finns alltid människor som är beredda att betala för gott hantverk, men utmaningen framåt kommer att vara att förklara och visa värdet av det man har att erbjuda och att kunna ta betalt för det.

Visuella kreatörer kommer framåt i högre utsträckning att bli kuratorer för det som AI kan göra, menar hon.

– Visuella kreatörer är de som har kompetensen att hjälpa beställarna att skilja på vad som är kvalitet och inte.

Amanda Berglund är illustratör. Lisa Arfwidson är fotograf baserad i Stockholm. Peter Hoelstad är fotograf baserad i Stockholm och Hässja. Gunilla Hagström är art director och illustratör,  Kristofer Ahlfeldt är scentekniker på Orionteatern och serietecknare, Carl Anders Skoglund är grafisk formgivare, och kurator på Hälsinglands museum.