Den växande designern

Det är svårt att sia om framtiden för en bransch i ständig förändring. Vilka kompetenser kommer att bli efterfrågade? Vilka nya jobbmöjligheter kommer att finnas? Kommer bild- och formskapares och andra visuella kreatörers kunskaper att kunna användas på nya sätt och i nya sammanhang?

– När ett företag eller en organisation söker en visuell kreatör uppskattar de mångsidighet. Du får gärna ha specialkunskap inom ett område som du brinner för, men det är bra om du också är intresserad av att bredda dina kunskaper inom andra kreativa områden, säger designern Laura Di Francesco.

Hennes yrkesmässiga resa rymmer både traditionell illustration och arbete med användarupplevelse och användargränssnitt som UX- och UI-designer. I dag frilansar hon på heltid som illustratör för det amerikanska appbolaget Imprint, som skapar interaktiva kurser, guider och läsning i olika ämnen med fokus på det visuella innehållet.

I uppväxtstaden Rom utbildade hon sig först till dekoratör och sedan till bildkonstnär vid Accademia di Belle Arti di Roma. När hon väntade sitt första barn började hon teckna igen, som hon hade gjort under hela uppväxten, och hittade tillbaka till barnböckernas bildvärldar:

– Jag började göra egna illustrationer, hade några utställningar med mina bilder och publicerade min första bilderbok i Italien.

I Sverige, som hon flyttade till med sin familj 2008, har hon breddat sin yrkesroll genom studier i motion design och grafisk form på yrkeshögskolan Hyper Island i Stockholm.

– Det mest värdefulla jag fick med mig från utbildningen var det stora nätverket, som blev min ingång till designbranschen. Jag insåg också att jag kunde fortsätta att lära mig mer om grafisk formgivning och animation på egen hand via olika tutorials på nätet, säger hon.

Efter vidareutbildningen fick Laura Di Francesco anställning som produktdesigner på Jayway, som senare blev Devoteam, ett företag som hjälper kunder att skapa digitala produkter eller tjänster, till exempel webbplatser och appar.

– Jag började jobba som motion designer, en tjänst som senare omvandlades till UX- och UI-designer, och ett av mina större projekt var ett konsultuppdrag för Ikea.

Samtidigt fortsatte hon att frilansa som illustratör vid sidan om och skapade animationer för UR och SVT Play. Förlaget Rabén & Sjögren har bland annat gett ut hennes bilderböcker ”Alltid här för dig” och ”Julen, vad är det?” som hon har både skrivit och illustrerat.

Företaget som Laura Di Francesco jobbar för nu, Imprint, fick hon upp ögonen för genom en annons i Hyper Islands nätverk, där de letade efter en digital illustratör med erfarenhet av bokillustration. Eftersom det innebar att gå från en trygg anställning till att jobba på frilansbasis igen, väntade hon med att säga upp sig och arbetade inledningsvis parallellt med uppdrag för Imprint, innan hon slutligen bestämde sig för att satsa helhjärtat på det.

– En stor fördel med frilanstillvaron är att jag kan jobba var som helst i världen och har möjlighet att resa till Italien då och då. När jag har inspiration och tid ägnar jag mig åt mina egna barnboksprojekt, berättar hon.

Bokformgivaren Matilda Plöjel driver mikroförlaget Sailor Press i Malmö, som ger ut experimentella konst-, design- och fotoböcker. Hon kombinerar förlagsarbetet med att undervisa på det internationella kandidatprogrammet Visual communication + change på Linnéuniversitetet i Kalmar och Växjö, där hon är lektor och en av två programansvariga.

Utbildningen förenar kreativa processer, konstnärlig gestaltning, bildkonst och grafisk design med kunskap om hållbarhet.

– Vilken skillnad kan du göra som visuell kommunikatör? Studenterna tar sig an ämnet i hela sin komplexitet, med alla delar av hållbarhet i åtanke – den ekonomiska, ekologiska, sociala och kulturella, säger hon och fortsätter:

– Som kreatör har du ett ansvar för dina yrkesmässiga val, men du är beroende av vilket slags projekt det är och vilken uppdragsgivare du har. Det du kan göra är att reflektera över hur du kan påverka olika delar i den givna situationen. En formgivare behöver ha ett mikroperspektiv på de enskilda besluten i en produktion, men också ett makroperspektiv på hållbarhetsfrågan.

Utbildningen är främst inriktad på praktisk grafisk formgivning, men studenterna introduceras även till andra delar av visuell kommunikation.

– Vi har delkurser då studenterna i olika projekt får samarbeta med aktörer i lokalsamhället, företag och organisationer i Småland. Om du som visuell kommunikatör ska kunna hantera hållbarhetsfrågor måste du vara beredd på en mer utvidgad roll, där du inte bara svarar mot en brief, utan där du är med i ett mycket tidigare skede då designmetoder och strategier för visuell kommunikation kan vara en väsentlig del av arbetet, framhåller Matilda Plöjel.

– Den här typen av utvidgade roller, som handlar om att även arbeta med innehållet och vara med i diskussionerna kring det, är en utveckling av yrket som kommer att bli allt viktigare i framtiden.

Hon menar att man förutom de designmässiga kompetenserna, som hänger ihop med teknikutvecklingen, även kommer att efterfråga kompetens som handlar om att bygga broar mellan olika visuella kulturer och språk och skapa förståelse för dem.

Matilda Plöjels förhoppning är att visuella kommunikatörers kompetens kommer att behövas i olika typer av sammanhang och organisationer, kommuner, länsstyrelser och myndigheter, och inte enbart i privata företag.

– Jag hoppas att den utvidgade yrkesrollen får en plats där beslut fattas som påverkar vår framtid, och där visuella kommunikatörer kan förmedla konsekvenserna av dessa beslut till allmänheten. Jag är övertygad om att visuell kommunikatör är ett yrke där man kan vara med och skapa förändring.

Tidigare studenter på Visual communication + change arbetar i dag inom olika områden på företag eller organisationer som har ett hållbarhetstänk, och även i forskningsprojekt. Några blir frilansande grafiska designers, andra får anställning på designbyråer, människorättsorganisationer, förlag eller arbetar med initiativ drivna av lokalsamhällen eller kommuner.

– Flera av våra studenter fortsätter sina studier och tar en masterexamen på en annan högskola för att specialisera sig, säger hon.

Markus Bergström är programansvarig för det konstnärliga masterprogrammet i design på HDK-Valand i Göteborg, där han är adjunkt och fokuserar på hur människor lever tillsammans i en alltmer komplex social, ekonomisk och materiell tillvaro. Tidigare ledde han en designstudio i London, där han främst arbetade med offentliga institutioner, gallerier och museer.

Han berättar att designutbildningen på HDK-Valand under de senaste tio åren har rört sig från en mer branschorienterad utblick till att vidga begreppet och belysa hur design är kopplat till andra yrkes- och kunskapsområden.

– Design ramas ofta in som en smal nischkunskap, där man paketerar någonting och gör det tillgängligt och attraktivt, men det är i själva verket en del av ett större landskap. Vi brukar kalla det för ”the expanded field”, där vi undersöker hur ett föremål för design, som kan uppfattas som relativt begränsat, egentligen är del av en väv av ekonomiska, politiska, kulturella och ekologiska processer som spänner över hela planeten, säger Markus Bergström.

Han framhåller att man under utbildningen försöker se hur design är ett kunskapsfält som tillsammans med andra kan bidra till hanteringen av svåra samtidsfrågor inom såväl samhälle och kultur som teknik och politik.

Efter examen söker sig vissa studenter till mer traditionella yrkesroller som produktdesign och grafisk design. Vissa söker sig till forskning och en fortsatt akademisk yrkesbana medan andra hittar nya tvärande yrkesroller inom till exempel stad, kommun och förvaltning.

– På programmet utforskar vi hur designkompetens kan bidra på meningsfulla sätt och ställa svårare frågor än vad som normalt efterfrågas av oss, bland annat med tanke på olika rättighetsperspektiv. Studenterna får med sig ett kritiskt tänkesätt och kan utveckla ny kunskap som vi hoppas kan påverka hur designbyråer arbetar och vad som förväntas av designyrket.

Under utbildningen diskuteras större frågor inom områden som ligger utanför det specifikt designrelaterade och studentarbeten är kopplade till ett eller flera specifika kunskapsfält utöver deras specialisering inom design.

– Att man som designer eller visuell kommunikatör har en specialkunskap i vissa frågor som man arbetar med är något som pekar mot framtiden, säger Markus Bergström och ger ett exempel:

– Jag tror att det är en fördel, om du i dag vill arbeta med inredning och livsmiljöer, att du till exempel har specialiserat dig på frågor om psykiskt välmående eller materialpolitiska dimensioner av gestaltning. Den sortens specialkunskap är betydelsefull i många miljöer, bland annat i skolor, inom sjukvården och på platser för religiösa ändamål.

Han betonar att design är så komplext att det kommer att finnas ett allt större behov av den här mer specialiserade kompetensen framöver.

– Än så länge ser jag det inte i större skala på marknaden, men jag förväntar mig att det är någonting som kommer att växa fram, att man som formgivare har med sig en djuplodande kunskap även inom andra områden.

Det går inte att prata om framtiden utan att nämna generativ artificiell intelligens, som vissa betraktar som ett nytt effektivt verktyg och arbetssätt i den kreativa processen, medan andra ser det som ett hot mot de kreativa yrkena, mot konstnärligt och hantverksskickligt skapande och mot upphovsrätten.

Markus Bergström tror inte att AI hotar designjobben.

– Även om det säkert är tekniskt möjligt, så tror jag inte att AI kan ersätta designerns konstnärliga kompetens att visualisera, materialisera och förmedla på ett värdefullt sätt. Så länge AI riktar sig till människor och inte annan AI så kommer det troligtvis alltid att behövas någon som sätter AI i ett sammanhang och som kan förstå olika AI-uttryck och bedöma kvalitet.

Matilda Plöjel håller med:

– Vi kommer även fortsättningsvis att behöva visuella kreatörer för den mellanmänskliga kompetensen att kunna kommunicera och skapa förståelse mellan olika grupper i samhället.

Liksom Matilda Plöjel hoppas och tror Markus Bergström att det kommer att finnas ett större behov av visuella kommunikatörer inom en mängd olika verksamheter, för att förstå olika samhällsyttringar, och för att förstå hur design förmedlar budskap på olika sätt.

– Konstnärliga praktiker som till exempel reklam har alltid, på gott och ont, varit oerhört effektiva, men det finns fortfarande en viss okunskap kring vikten av visuell kultur och visuell förståelse i samhället, säger han.

– Jag önskar att man inom andra yrkesområden i större utsträckning ser att design och visuell praktik är ett viktigt område att samverka med på flera olika sätt, inte enbart för att göra något mer attraktivt eller skapa ekonomiskt mervärde.

Maria Molin är frilansjournalist, bosatt i Visby. Cristina Daura är illustratör baserad i Barcelona, instagram.com/cdaura. Laura Di Francesco är bilderboksskapare, illustratör och designer, lauradifrancesco.com. Matilda Plöjel är programansvarig för kandidatprogrammet Visual communication + change på Linnéuniversitetet i Kalmar och Växjö och bokformgivare, sailorpress.com. Markus Bergström är programansvarig för Konstnärligt masterprogram i design på HDK-Valand i Göteborg.