När bilder används utan lov

Intrång på upphovsrättsskyddade bilder har ökat betydligt i takt med den digitala utvecklingen. Tillgängligheten och möjligheterna att kopiera material på nätet har haft stor betydelse, och spridningsmöjligheten har mångfaldigats.

– Internet inklusive sociala medier innebär ett dilemma, eftersom det ofta är viktigt för bildskapare att ha exponering där samtidigt som det medför uppenbara risker för att någon olovligen använder ens verk. Sedan har vi kunskapen i användarledet att brottas med, där är det en lång väg kvar, menar advokaten Jan Bryme, som är specialiserad på immaterialrätt sedan 30 år tillbaka.

– Tyvärr får vi på Svenska Tecknare in många fall där medlemmars verk har använts utan tillstånd och utan att ersättning har betalats ut. Vi arbetar ständigt för att motverka detta och för att stärka upphovsrätten, bland annat genom att erbjuda kvalificerad avtalsrådgivning, säger organisationens förbundsjurist Marcela Contardo.

Illustratören, serieskaparen och författaren Cecilia Torudd beskriver nätet som ett stort skyltfönster i en butik, där varorna sprakar och glittrar.

– Om du tar ett verk från ett sådant skyltfönster och använder det utan att fråga upphovspersonen om lov kan det jämföras med att gå in i en affär och snatta en vara. Bilderna som vi skapar är ju vårt levebröd, säger hon.

Ett par veckor före valdagen i höstas fick Cecilia Torudd veta att Kristdemokraterna i värmländska Årjäng hade använt hennes illustration Ålderstrappan i sin valkampanj, dels i sociala medier och dels i en broschyr som hade tryckts i drygt 5 000 exemplar och skickats ut till ortens hushåll. Detta utan att fråga henne om lov och utan att namnge henne som upphovsperson till bilden.

– Jag tycker att det är allvarligt att inte ens betrodda politiker känner till basala upphovsrättsregler. Jag trodde först att det var ett skämt när jag fick reda på vad som hade skett och såg bilden, som dessutom var förvanskad. När jag förstod att det inte var det, ringde jag upp partiledningen i Årjäng, som bad om ursäkt när jag upplyste om intrånget.

I ett inslag på P4 Värmland i Sveriges Radio förklarar partiordföranden att de inte hade känt till att bilden i fråga var upphovsrättsskyddad eftersom de inte hade sett något som markerade detta i anslutning till bilden på nätet, och därför antagit att den var fri att använda. Efter en skrivelse erkände motparten snabbt sitt felaktiga agerande, berättar Torudds juridiska ombud Jan Bryme, och parterna försöker nu göra upp i godo.

– Vi vet nu att vi har gjort fel och tänker inte smita undan. Vi försöker nu ställa saker till rätta så gott det går, kommenterar Stefan Moberg, ordförande för Kristdemokraterna i Årjäng till Tecknaren.

Det ojämlika styrkeförhållandet mellan ett resursstarkt företag och en frilansande upphovsperson är uppenbart.

Svenska Tecknares förbundsjurist Marcela Contardo förklarar intrångets två delar:

– Det handlar om intrång i både den ekonomiska och ideella delen av upphovsrätten. Upphovspersonen har rätt till skälig ersättning för nyttjandet i sig och till skadestånd. Att bilden har använts i marknadsföringssyfte och för att förstärka ett politiskt budskap är graverande omständigheter.

För förutom att upphovsrätten ska stärka upphovspersoners ekonomiska ställning så finns den där som en garant för att en skapare av ett verk inte ska bli kränkt genom att se sitt verk i sammanhang de inte vill medverka i. Detta är den ideella delen av upphovsrätten, och den är tvingande, vilket innebär att den inte kan avtalas bort med bindande verkan.

– Att behöva se dina verk i känsliga sammanhang, till exempel religiösa eller politiska sådana, som du inte har godkänt, och som du inte står för, går emot dina grundläggande rättigheter i enlighet med svensk lag och internationella konventioner, framhåller Contardo.

Torudds Ålderstrappan är en seriestripp som berättar om vad som händer två personer under livets gång. KD hade dels låtit lägga till figurer i bilden, dels beskurit den, samt bytt ut texten, så att den handlade om vad som händer i Sverige om partiet får makt och inflytande.

– Jag är inte på något vis anhängare av detta parti och jag kände mig upprörd och kränkt. Det känns viktigt att markera och uppmärksamma att det inte får gå till på det här viset, betonar Torudd.

Upphovsrättskonflikter kan även uppstå mellan frilansande upphovspersoner och uppdragsgivare, framför allt om avtalen är bristfälliga eller saknas helt. Tecknaren har talat med en etablerad illustratör som har en långvarig konflikt med ett företag som upphovspersonen gjorde uppdrag åt för många år sedan – en konflikt som ännu inte är löst.

Enligt illustratören har företaget återanvänt originalteckningar utan stöd i avtal och utan att betala ersättning för det utökade nyttjandet, tagit bort illustratörens namn på flera produkter, samt använt bilder utan tillåtelse i nya tekniska format som inte var påtänkta när uppdragen utfördes.

– Företaget hävdar att användningen är underförstådd, men jag har aldrig överlåtit några rättigheter till dem, varken muntligt eller skriftligt. Det ojämlika styrkeförhållandet mellan ett resursstarkt företag och en frilansande upphovsperson är uppenbart. Situationen känns tyvärr som något av Davids kamp mot Goliat, säger illustratören.

Nu när det upphovsrättsliga intrånget har utökats till digital användning har upphovspersonen återigen kontaktat en jurist, men inget beslut är ännu taget om vidare åtgärd. Jan Bryme, som är det juridiska ombudet, kommenterar:

– Här måste den upphovsrättsliga specifikationsprincipen – en skyddsprincip för upphovspersoner – beaktas, som enkelt uttryckt innebär att rättigheter som inte tydligt övergått till användaren stannar kvar hos upphovspersonen. Har man inte rätt att exploatera begår man upphovsrättsintrång med bland annat ersättningsskyldighet som följd.

Illustratörens eget råd för att undvika att råka ut för en konflikt är att alltid se till att ha skriftliga och juridiskt bindande avtal med en uppdragsgivare

– Tänk långsiktigt och reglera så mycket som möjligt för att minimera risken för framtida tvister. Det kan även vara bra att ta reda på så mycket som möjligt om en potentiell uppdragsgivare och fråga efter andra illustratörers erfarenheter av samarbete med den.

Vad finns det då för vägar att gå om du som bildskapare upptäcker intrång i din ekonomiska och ideella rätt? Det är rättighetshavaren som själv avgör om den vill agera mot den olovliga användningen eller inte.

– Om du väljer att konfrontera intrångsgöraren behöver du först samla in bevis, till exempel trycksaker. Helst i original men annars kopior. Om bilden har använts på nätet så ta skärmdumpar som visar datum och vilken webbplats bilden finns på. En eventuell otillåten ändring av bilden ska också framgå av bevismaterialet, liksom ifall det saknas information om att det är du som är upphovsperson, så kallad utebliven namnangivelse, säger Svenska Tecknares förbundsjurist Marcela Contardo och fortsätter:

– Undersök alltså ordentligt i vilken omfattning och hur länge den otillåtna användningen har pågått. Det har betydelse för hur mycket du kan begära i skälig ersättning och skadestånd. Så snart som möjligt efter bevissäkringen bör du kontakta intrångsgöraren och upplysa den som använder ditt verk om intrånget. Se till att kommunikationen dokumenteras på något sätt. Därför är till exempel mejl en bra väg att gå. Ibland beror den otillåtna användningen på okunskap.

I bästa fall finns utrymme för dialog som leder till att användaren snabbt tar bort bilden och betalar ut ersättning. Kontakten kan också leda till en överenskommelse om fortsatt användning. Upphovspersonen kan till exempel här få tillfälle att sälja en licens.

– Du kan vinna på att vara trevlig och behöver alltså inte känna att du ska ta på dig polisuniformen, särskilt om du ser att det finns kundpotential.

Om parterna däremot inte lyckas komma överens finns möjligheten att skicka en faktura på ett skäligt belopp.

– Då kan det vara bra att rådgöra med oss först, så att man lägger sig på rimlig nivå, säger Marcela Contardo.

Om intrånget sker på sociala medier kan en kontakt med tjänsteleverantören ge resultat, för att anmäla olovlig användning av upphovsrättsligt skyddat material

– De väntar inte på att konflikten ska avgöras i domstol, utan nöjer sig med att konstatera att det finns en dispyt, och brukar därför vara relativt snabba med att plocka bort bilden. De vill helt enkelt inte riskera att själva medverka till ett intrång.

Genom att göra en polisanmälan kan man på offentligrättslig väg angripa problemet. Då är det ytterst viktigt att bevissäkringen är noggrant genomförd eftersom det ställs stora krav på upphovspersonen att kunna visa uppsåt eller grov oaktsamhet hos den som påstås ha begått intrånget. Rättighetshavaren behöver alltså dokumentera sin kontakt med intrångsgöraren. Helst ska ett formellt varningsbrev ha skickats. Bedömningen av om bevisningen är tillräcklig görs av utredande polismyndighet och åklagare.

– I den kontext Svenska Tecknare verkar inom är det civilrättsliga förfarandet mer relevant, men det är viktigt att tänka igenom ordentligt om det är värt att ansöka om stämning. Eftersom det finns mycket att förlora ekonomiskt på en rättegång rekommenderar vi alltid upphovspersoner att i första hand försöka göra upp i godo med sina motparter, säger Marcela Contardo.

Om att göra upp i godo efter en upphovsrättslig konflikt berättar en annan etablerad illustratör som Tecknaren har talat med och som inte vill medverka med namn. Upphovspersonen hade gjort illustrationer till några omslag i en bokserie för ett förlag.

– Jag gjorde bilderna med goodwill. Inget skriftligt avtal upprättades, förutom en elementär standardbeskrivning av hur det går till när man jobbar för förlaget, säger upphovspersonen.

När förlaget ville göra ett nytryck av en av böckerna upptäckte illustratören att de hade använt omslagen till ljudböcker också, samt lånat ut dem till en tredje part, ett ljudboksförlag som i sin tur nyttjade dem i sin marknadsföring.

– Att de skulle ha rätt till den användningen hade inte uttalats mellan oss och motsvarade inte den ersättningsnivå vi hade kommit överens om. När jag tog upp det fick jag svaret att det inte är branschstandard att skriva kontrakt. Vilket inte stämmer eftersom jag får skriftliga avtal vid uppdrag för andra förlag. Jag tog kontakt med Svenska Tecknare, som i sin tur rådde mig att anlita ett juridiskt ombud. Först då kunde vi förhandla oss fram till ett kontrakt, och jag kompenserades för användningen av omslagen och för nyutgåvan.

Illustratören anser att det under de senaste åren har skett en attitydförändring inom branschen, som inte bottnar i svensk lagstiftning eller praxis, och som är kopplad till den digitala utvecklingen som innebär fler marknadsföringskanaler och publiceringsformer.

– Det är som om både attityd och kontrakt närmar sig amerikansk modell, vilket innebär att förlaget äger alla rättigheter om inget annat anges. Jag känner att jag har förlorat anseende, trots att jag bara har försvarat min grundläggande rätt.

Upphovspersonen lyfter problemet med att hävda sina rättigheter när det som ligger i potten är att ens få uppdraget.

– Risken finns att de vänder sig till en annan illustratör i stället, särskilt om du är oetablerad. Den svenska förlagsbranschen är en liten värld och du vill inte ha rykte om dig att vara besvärlig. Att som enskild individ ta upp kampen kan ligga en i fatet för ens framtida verksamhet.

Trots att förlaget i det här fallet ville tona ner vikten av ett avtal hade oenigheterna, och det som bland annat blev otillåten digital användning, troligen kunnat undvikas just genom ett avtal, kommenterar det juridiska ombudet Jan Bryme.

– Den viktigaste allmänna slutsatsen är att ta upp diskussionerna om ett avtal så tidigt som möjligt. Kommunicera vad du som upphovsperson anser ska gälla om ekonomi och användningsrätt, namnangivelse och bearbetning. Och tveka inte att ta hjälp i ett tidigt stadium om diskussionerna låser sig, råder han.

Maria Molin är frilansjournalist bosatt i Visby. Minna Floss är illustratör verksam i Stockholm.