Illustration: Jill Senft.
Bilder hjälper oss att tänka, kommunicera, interagera i samhället och förstå omvärlden. Men vilken status har egentligen bildämnet i skolan? Och hur påverkar det bild- och formfälten? Ida Säll talar med Karina Ericsson Wärn, rektor på Beckmans Designhögskola, Janet Ericsson, bildlärare och ordförande för Bildlärarnas Riksförening, och Gunilla Prüzelius, undervisningsråd på Skolverket.
Text: Ida Säll.
Illustration: Jill Senft.
Artikeln har publicerats i Tecknaren nummer 3, september 2022.
Bild ovan: Reportageillustration av Jill Senft för Tecknaren nummer 3 2022.
”Bilder har stor betydelse för människors sätt att tänka, lära och uppleva sig själva och omvärlden. Vi omges ständigt av bilder som informerar, övertalar, underhåller och ger oss estetiska och känslomässiga upplevelser. Kunskaper om bilder och bildkommunikation är betydelsefulla för att kunna uttrycka egna åsikter och delta aktivt i samhällslivet.”
Så inleds läroplanen för bildämnet i grundskolan som gäller från och med höstterminen 2022. Och visst låter det som rimliga påståenden, alltihop. Men vilken status har bilden i skolan i praktiken, och hur påverkar ämnet bild- och designvärlden i större bemärkelse?
Karina Ericsson Wärn sitter i ett hav av bruna flyttkartonger. Beckmans Designhögskola befinner sig nämligen mitt i en flytt – från Östermalm i Stockholms innerstad till AGA:s storslagna industrilokaler på Lidingö. Karina Ericsson Wärn har varit rektor på Beckmans sedan 2018.
– Vi har i flera decennier levt i ett bildsamhälle snarare än ett textsamhälle. Därför är det en paradox att man samtidigt drar ner på kunskaper om hur man tolkar bild och hur bild skapas.
Karina Ericsson Wärn, rektor på Beckmans Designhögskola
Enligt Karina Ericsson Wärn spelar bilden i grundskolan en stor roll för framtidens design. För hennes egen del var bildämnet under skoltiden avgörande för hur hennes yrkesbana sedan kom att forma sig.
– Jag gick i skola i Farsta och hade en bildlärare som hette Kurt. Han visade oss Andy Warhols experimentfilm ”Sleep” från 1964, hur han nu fått tag på den … Hela klassen fick sova över allihop på golvet i klassrummet på natten, lyssna på The Rolling Stones och se på filmen. Han tog också med oss på olika happenings, och på Moderna Museet. Sedan dess har jag jobbat med konst, alltid.
Illustration: Jill Senft.
Bildämnet har genomgått mer genomgripande förändringar än de flesta andra ämnen i skolan. Med mer eller mindre jämna mellanrum har ämnets företrädare kritiserat det gamla och samtidigt fört fram nya idéer om vad bilden i skolan kan – och bör – vara.
När den svenska folkskolan växte fram på 1840-talet hade bildämnet en marginell roll och först efter 30 år blev teckning ett eget ämne på schemat. Då användes geometriska former som bas i teckningsundervisningen och ämnets uttalade syfte var att inpränta vikten av noggrannhet, disciplin och renlighet hos eleverna. Först under 1950- och 1960-talen fick det fria skapandet gradvis allt större utrymme i ämnets läroplaner. 1980 bytte ämnet namn från teckning till bild.
På senare år har fler och fler förhoppningar fortsatt knutits till bildämnets möjligheter. Kunskaper i bildkommunikation betonas som viktiga medborgerliga kompetenser i ämnesinriktningen, samtidigt som bildens utrymme över tid har begränsats. Sedan 1980 har bildtimmarna i grundskolan minskat med 14 procent. För mellanstadiet och högstadiet är minskningen under samma period betydligt större – 32 procent. Men det är mer än bara antalet timmar som har förändrats.
Janet Ericsson, ordförande för Bildlärarnas Riksförening
Janet Ericsson är ordförande för Bildlärarnas Riksförening och jobbar på Tunaskolan i Lund. Hon sitter i sitt lärarrum framför en hylla proppfull med pärmar. I 29 år har hon jobbat som lärare i bild.
– Det är ett fritt arbete och det är just vad jag var ute efter. Jag får bestämma ganska mycket själv. Det är ingen som kommer med pekpinnar och säger att jag gör fel, för de flesta har ingen aning om vad jag sysslar med. Bild är ett väldigt komplext ämne, och det förstår man inte riktigt i skolvärlden.
Under de senaste decennierna är det tydligt att ämnet har förändrats – men kanske även eleverna, tror Janet Ericsson.
– Barnen är mer rädda för att göra fel i dag, och för att bli bedömda. De frågar om varenda liten sak. ”Ska jag använda den här pennan eller den här?” Väldigt ofta säger eleverna att de inte förstår. Men vad finns det att förstå i att vi ska rita en häst? Ofta efterfrågar de en färdig manual till vad som är det rätta sättet.
Kanske handlar det om ett skifte i samhället i allmänhet, och skolvärlden i synnerhet.
– Man har teoretiserat bildämnet väldigt mycket. Jag tycker att det är viktigt att försöka komma tillbaka till vad det är vi vill att barn ska göra. Jo, njuta av att skapa någonting som någon annan kan titta på, och tycka någonting om. Men framför allt: det egna skapandet – att det är härligt att rita, att det är härligt att slappa på med lite färg, klister och pinnar.
Illustration: Jill Senft.
De flesta förändringarna i bildämnet under de senaste decennierna anser Janet Ericsson har varit till det sämre.
– Visst har det varit lite fram och tillbaka, men allra mest har det gått stadigt nedåt. För varje gång som Skolverket ändrar något så har man tagit bort en bit.
2021 föreslog Skolverket att fem bildtimmar skulle flyttas – från högstadiet till lågstadiet. För en oinsatt kan det låta som en bagatell. Men bland bildlärarna, som redan hade en ansträngd arbetssituation, var reaktionerna på förändringen starka.
I praktiken innebar förslaget att ännu fler bildtimmar kunde tas över av så kallade grundlärare, som har kompetens att undervisa upp till årskurs sex. En grundlärare har en kortare utbildning och innebär en lägre kostnad för skolan. Men för bildlärarna innebär minskningen av undervisningstimmar på högstadiet att det blir desto svårare att få ihop till en heltidstjänst.
Janet Ericsson understryker att en grundlärare med inriktning bild bara har studerat det specifika bildämnet i en termin.
– När jag utbildade mig var jag tvungen att läsa ett års förberedande konstutbildning för att ens kunna komma in på Konstfacks bildlärarlinje. Därefter läste jag enbart bild i tre år.
Bildlärare runt om i landet med Bildlärarnas riksförening i spetsen protesterade kraftigt mot förslaget om att flytta timmar från högstadiet till lågstadiet – och Skolverket ändrade sig. Men införandet av grundlärare förändrar fortsatt arbetet för ämneslärarna i bild.
– Man löser det genom att jobba i flera skolor parallellt. Det blir ingen bra arbetsmiljö, och det påverkar undervisningen.
En annan förändring för både bildlärare och elever är Skolverkets initiativ att helt ta bort ämnet elevens val när den nya läroplanen införs. För många elever har elevens val-timmarna inneburit en fördjupning i just bildämnet. Men av de 177 timmar som frigörs i timplanen när elevens val försvinner tillfaller bara tio bildämnet, som ska läggas på lågstadiet. Janet Ericsson kallar det för en piss i Mississippi.
– Det är de teoretiska ämnena som leder och politikerna tror att vi behöver mer teori. Skolorna ska bli bättre i Pisaundersökningarna, det är det som räknas.
Gunilla Prüzelius, undervisningsråd på Skolverket
Gunilla Prüzelius är undervisningsråd på Skolverket. Hon jobbar med läroplaner och ansvarar för bildämnet.
– Vi är få som arbetar med estetiska ämnen på Skolverket jämfört med dem som jobbar med till exempel svenska eller matte. Vi håller ihop.
Att bildlärarna har återuppväckt sin riksförening tycker hon är positivt.
– Det är mycket ensamarbete för bildlärarna och man behöver göra sin röst hörd. Flera andra lärargrupper – till exempel idrottslärarna – är väldigt starka, med tillhörande starka lobbygrupper.
Precis som Beckmans rektor hänvisar Gunilla Prüzelius till samtidens massiva bildflöden och kunskaper i bilders språk när hon reflekterar kring varför bildämnet är särskilt viktigt just nu. Men tycker hon att bildens relevans återspeglas i timplanen?
– Om jag skulle önska skulle man ha väldigt många fler timmar bild, men det är inget vi på Skolverket kan bestämma eftersom vi är politiskt styrda. Många ämnen ska få plats och vi får göra kompromisser. Men visst kan man fundera – i grundskolan har man slöjd i 330 timmar men bild och musik i bara 230 timmar. Varför är det så? Det vet jag inte.
– Det var för att SO och NO skulle få fler timmar. Vi hade fått direktiv om det, så det var inget vi kunde styra.
– Jag har hört om det här, men jag har svårt att uttala mig innan jag har sett några siffror än. Men undervisning med ämneslärare jämfört med någon som har läst en termin i ämnet – det är klart att det inte blir samma sak.
Illustration: Jill Senft.
Tillbaka till Beckmans där Karina Ericsson Wärn fortfarande flyttpackar. Enligt henne påverkar grundskolebildens status också vilka det är som söker till en designskola som Beckmans.
– Man kan förstås hålla på och teckna för sig själv, hemma. Men ju mer bilden krymper i skolan desto svårare kommer det att vara för en yngre person som vill söka till en designskola att tänka att det här är ett område som man behöver ha med sig för att kunna göra ett bra jobb. Eller att ta till sig själva utbildningen, som ju bygger på konstnärlig grund.
Allas möjligheter till högre utbildning – och på sikt inflytande och makt – är en demokratifråga, fastslår Universitets- och högskolerådet i sin kartläggning av lärosätenas arbete med breddad rekrytering. Snedrekrytering till högskolor i allmänhet är en process som börjar mycket tidigt. Högskoleförberedande och introducerande utbildningar är en viktig del i att fånga upp grupper som sällan söker sig vidare till högskolorna.
Enligt en undersökning som SR:s Kulturnytt gjorde 2018 har söktrycket till högskoleförberedande konstskolor dock minskat. Av 28 utfrågade skolor runt om i landet uppgav 19 att den generella trenden var att ansökningarna har blivit färre.
Illustration: Jill Senft.
Till Konstfacks utbildning i Grafisk design och illustration har antalet sökande nästan halverats på knappt tio år. På Beckmans var det däremot ansökningsrekord förra året.
– Vi är en väldigt liten skola, och det kommer nog alltid att finnas en bra bas av kvalificerade sökande, tror Karina Ericsson Wärn. Men man vill ju också utbilda framtidens designers som kommer från olika håll och kanter.
Om man fortsätter dra ner på de estetiska ämnena i grundskolan kommer det att göra att intagningen smalnar av på alla typer av nischade skolor, menar högskolerektorn.
– Då kommer alla som vill bli konstnärer och designer att behöva ha kännedom i ämnet med sig hemifrån. Det vore förödande för hela designområdet.
Hon fortsätter:
– I dag finns det fantastiska digitala redskap som AI och VR. Det blir alltmer självtänkande system. Men någon behöver ju skapa de här systemen också! Och kan du inte det här med att skapa former med handen, förstå en rumslighet – då kommer vi att sakna människor som ska ta oss in i den digitala eran 2.0 eller 3.0 eller 4.0.
Ida Säll är frilansjournalist. Jill Senft är illustratör baserad i Berlin, jillsenft.com. Karina Ericsson Wärn är rektor på Beckmans Designhögskola, beckmans.se. Janet Ericsson, är ordförande för Bildlärarnas Riksförening, instagram.com/bildlararnasriksforening. Gunilla Prüzelius, undervisningsråd på Skolverket, skolverket.se.