Världens visuella festivaler

Och det finns mängder av intressanta internationella festivaler. Du kan åka dit som föreläsare, utställare eller besökare. För att fördjupa dig i ett annat lands visuella kultur eller för att träffa kollegor från hela världen. För att lyssna på någon du har haft som idol länge eller se alster av människor du inte visste fanns. Oavsett anledning kan det ibland vara helt nödvändigt att lämna sitt eget skrivbord för att bara fylla på. Med prat, bilder och tankar.

Serietecknaryrket beskrivs ofta som ensamt. Kanske är det därför till exempel Sverige, som saknar festivaler för illustration och grafisk design, ändå har flera olika seriefestivaler: i Uppsala, Malmö, Stockholm och snart även i Örebro (premiär 25–26 november).

Elliot Alfredius och hans kollegor driver Peow! Förlag som säljer flertalet av sina böcker online. För dem är festivaler ett viktigt tillfälle att möta sin publik och de åker på mellan fem och tio festivaler per år:

– Vi brukar försöka åka till nya ställen, men återkommer till Stockholms Internationella Seriefestival, East London Comic Arts Festival, Thought Bubble i Leeds, Toronto Comic Arts Festival och Mocca Arts Festival i New York.

Peow! väljer hellre festivaler med ett kurerat utbud och fokus på mindre förlag, än stora seriekonvent som enligt Alfredius tenderar att lägga krutet på annat än serier och sällan överraskar.

– Toronto Comic Arts Festival har som regel att privatpersoner bara får ställa ut vartannat år. Det kan kännas extremt, men på det sättet säkrar de att det varje år finns nya, intressanta saker att se.

Den internationella seriefestivalen i Angoulême, Festival International de la Bande Dessinée d’Angoulême, är visserligen världens mest kända men Thomas Karlsson, projektledare för Seriefestivalen i Örebro, vill slå ett slag för Amadora BD, Festival Internacional de Banda Desenhada, i Portugal:

– Amadora BD är Portugals största seriefestival och innehåller både utställningar, workshops, seminarier, paneldebatter och en stor festivalmarknad. Förstår man bara lite portugisiska så är festivalen en stor inspirationskälla, både litteratur- och utställningsmässigt. Festivalen har också varit avgörande för att skaffa mig ett kontaktnät i Portugal, både med förlag och serieskapare. Portugal är ett rikt kulturland och serierna är inget undantag.

2015 var serietecknaren Joanna Hellgren på Grafixx i Antwerpen i Belgien:

– Då var alla utställare serietecknare, men Grafixx intresserar sig för all tecknad bild, bland annat visade de massor av bra animerad film. Det var en väldigt kul festival. I Belgien talas flera språk, men festivalen är flamländsk, alltså fanns där inga böcker publicerade på franska. Det var fascinerande.

Grafixx 2016 äger rum i slutet av november. Vill man åka österut har Finland flera fina festivaler, och seriefestivalen Boomfest i Sankt Petersburg är också ett bra alternativ. Den äger ofta rum på flera, lite udda ställen i staden. Tekniska institutet, en gammal balettskola eller Nabokovmuseet för att nämna några. En nackdel kan vara att festivalen tenderar att rikta strålkastarljuset på de utländska gästerna i stället för att lyfta sina egna stjärnor, men de flesta besökare är ryssar – illustratörer, grafiska formgivare, animatörer och en intresserad allmänhet.

Illustratören och filmaren Rui Tenreiro har varit på Boomfest som gäst två gånger. Han uppskattar arrangemanget men är inte odelat positiv till att delta i ryska festivaler:

– Regeringens homofobiska policy har gjort att jag har funderat på att inte åka dit mer. Å andra sidan arrangeras Boomfest av personer som arbetar hårt för att skapa ett intressant kulturevenemang. Så stöd den! Ryssland har en rik kultur och historia och trots att Sankt Petersburg ligger så nära oss interagerar vi sällan.

Ingen kommer undan politiken. Det senaste året har festivaler – trots att det inte har varit en uttalad ambition – ofta blivit en plats där man tillsammans bearbetar en politisk händelse eller ett trauma. Erica Jacobson berättar om festivalen Fête du Graphisme i Paris:

– En del av festivalen bestod av en affischutställning på temat ”Celebrate the city”. Där fick vi kreatörer arbeta helt fritt. I min tolkning utgick jag från att människan ska fortsätta vara en fri individ i staden, att staden ska kunna vara en öppen och social plats. Paris blev ju utsatt för terrordåd i november förra året vilket gjorde att tematiken verkade extra relevant just då.

Gunilla Hagström berättar om stämningen på Icon i somras:

– På nyheterna pågick presidentvalsdiskussioner och rapporterna om skjutningen i Dallas som skedde i juli. Icon genomsyrades av politiska diskussioner. Jag hade inte förväntat mig så engagerande politiska diskussioner om inkludering och representation, och om vad illustration kan bära för roll i samhället med praktiska exempel hos flera föreläsare. Det var fantastiskt att få höra om hur illustration används i samhällsförändrande arbeten.

Flera av de ovanstående festivalerna ägnar sig åt både serier och illustration – för vuxna. Är du intresserad av barnboksillustration finns Biennial of Illustrations Bratislava i Slovakien, en av världens äldsta illustrationsfestivaler. De har många fina utställningar och kronan på verket är en jurybedömd utställning med barnboksillustration från alla medlemsländer i International Board on Books for Young People, IBBY, som är initiativtagare till biennalen.

Styrelsen i varje IBBY-land nominerar illustratörer till utställningen och flera priser delas ut, en del i sexsiffriga belopp. När IBBY Sverige förra året bestämde sig för att delta i festivalen igen, efter 13 års uppehåll, blev det styrelseledamoten och illustratören Helena Bergendahl som åkte dit och deltog i juryarbetet tillsammans med kollegor och barnboksexperter från hela världen. 355 illustratörer deltog i tävlingen med 441 böcker – 2 426 illustrationer från 50 länder.

– Det är fantastiskt att få se så mycket illustration. Jag var förvånad över hur hög nivå det var på allt som visades. Det var inte frågan om att hitta guldkorn, det regnade guldkorn, säger Helena Bergendahl.

Tecknaren har pratat med flera av dem som besökte Bratislavafestivalen förra året och det verkar inte vara någon idé att hasta dit till öppningshelgen, som nästa gång blir den 8 september 2017. Det publika programmet är helt enkelt inte tillräckligt intressant.

Illustratören Erica Jacobson tipsar om Litteralund, en biennal i Lund med inriktning på barnlitteratur. Målgruppen är bokhandlare, förlag och bibliotek, den är därför ganska okänd bland illustratörer. Men biennalen erbjuder även en lyxig två dagar lång illustrationsworkshop kallad Work in progress, med namnkunniga ledare som till exempel danska Lilian Brøgger och ALMA-pristagaren Isol från Argentina.

– De har ett bra upplägg med varierat innehåll. 2015 avslutades dessutom workshopen med att deltagarna fick göra ett urval av materialet för en utställning på Lunds Konsthall, berättar Jacobson.

För grafiska formgivare finns det många spännande konferenser i Europa. Typo Berlin i Tyskland, Bienále Brno i Tjeckien och Redo International Graphic Design Conference i Pristina i Kosovo, för att nämna några.

Men om man vill till Asien? Minna Sakaria som är med och driver grafisk form-byrån Summer Studio var förra året i Seoul i Sydkorea för att delta i en utställning på den internationella typografibiennalen Typojanchi.

– Grafisk design-scenen i Seoul är levande och biennalen hade jättemånga besökare. Jag upplevde att det finns ett stort allmänintresse för grafisk design och typografi där, att det är en viktig del av populärkulturen.

Biennalen var enligt Sakaria mycket välarrangerad och påkostad. Flera kända namn från USA och Europa deltog, och hon såg mycket hon tyckte om från Kina, Japan och Taiwan. Den stora behållningen var emellertid den inhemska designen:

– De har väldigt bra designers och en väldigt bra skola, Paju Typography Institute, som drivs av designern Ahn Sang-Soo, som också är upphovsperson till biennalen, berättar Sakaria och fortsätter:

– Jag tycker att man ska åka till Sydkorea och Typojanchi för att de är så himla bra på design! Det är något med stilen där – den är lekfull och strikt på samma gång. Lite som Tokyo i kombination med influenser från västvärlden, vilket kanske inte är helt konstigt med tanke på landets historia av både amerikanskt och japanskt styre. Hur som helst finns där en attraktiv estetik.