Årskrönika: För en rikare visuell kultur!

Kampen för en rikare visuell kultur pågick under 2025 på många fronter. Under 2025 höjdes ROT-avdraget tillfälligt från 30 procent till 50 procent för att stimulera byggbranschen. Kulturen fick samma år hålla till godo med en väldigt låg andel av statsbudgeten. Sittande regering verkar inte vilja inse nyttan av att investera och stimulera vår bransch. Exempel på det fick vi erfara när vi tillsammans med Sveriges Författarförbund och Svenska Fotografers Förbunds fotoförfattarsektion förhandlade om biblioteksersättningen med kulturdepartementet. Erbjudandet från departementet var historiskt lågt. Lyckligtvis lyckades vi förhandla upp det till nivåer som är godtagbara, men deras erbjudande vittnar om bristande förståelse för vilken nytta biblioteksersättningen gör, inte bara som rättmätig kompensation för att böcker lånas ut, utan också som en viktig satsning på litteraturens utveckling genom de arbetsstipendier ersättningen också bekostar.

Kommunerna och regionerna lider också av sänkta budgetar. Det drabbar inte bara de visuella kreatörernas arvoden, utan skapar också ansträngda arbetsförhållanden. Generellt finns också en låg kunskapsnivå kring upphovsrätt. Visst kan den te sig komplicerad, men grunden är enkel; det man skapar bestämmer man över. Vill någon använda det så ska den be om lov och betala skäligt. För att underlätta för offentliga aktörer har Svenska Tecknare tagit fram riktlinjer tillsammans med Svenska Fotografers Förbund för att underlätta vid upphandlingar.

AI-verktyg tränas som bekant på upphovsrättsskyddat material och träningen sker utan att upphovspersoner gett sitt tillstånd eller ersatts för nyttjandet. Enligt EU-rätten kan man som upphovsperson göra förbehåll mot träning, alltså säga nej till träning av sina verk. I teorin låter det kanske bra, men i praktiken är det fortfarande oklart hur det ska gå till och hur förbehåll ska respekteras. När Svenska Tecknare under året gjorde ett kollektivt förbehåll för sina medlemmar, var det fortfarande ovisst om det skulle ha juridisk verkan, men EU-kommissionen har senare uttalat sig om att kollektiva förbehåll ska gälla.

Stor kraft har också lagts på påverkansarbete — remissvar till AI-kommissionens rapport Färdplan för Sverige har lämnats in, vi har bidragit till att Riktlinjer för generativ AI inom offentlig förvaltning tagit en positiv riktning och vi har haft dialog med politiker och beslutsfattare.

För många innebär AI ren skräck och en oro för framtiden, för andra är det en möjlighet. Men ett är säkert: ska vi framöver kunna ha en rik visuell kultur så måste upphovspersonerna ersättas när deras verk används för AI-träning. Därför jobbar vi i de gemensamma paraplyorganisationerna för att få till licensiering, något som vi förhoppningsvis ser frukten av snart.

Året visade också att, trots att AI kan generera bild, så krävs det expertis och kunskap för att nå lyckade resultat. I fallet ”arga aporna”, där socialtjänsten i Göteborg oavsiktligt råkade prompta fram rasistiska bilder, blev det tydligt att det är mer än ytan som skapar bilden.

Hand i hand med de låga budgetarna ser vi också att synsättet på kulturskapare i stort har förändrats. Kulturskapare beskrivs i negativa ordalag, som en bidragsberoende elit. Retoriken kommer även från politiskt håll. Pekar man ut en grupp och alienerar den så är det också lättare att försvara varför man inte lägger pengar på den. Men att den fria kulturen är grundläggande i ett demokratiskt samhälle är ingen hemlighet — så varför i dessa orostider värnar man inte kulturskaparna och därmed ett starkt kulturliv? Vad finns för ideologiska beslut bakom detta? Det här lyfte Svenska Tecknare i samtal som vi arrangerade på Almedalen och Bokmässan.

Året innebar många utmaningar, men gav oss också anledningar att fira. Konferenciern Kakan Hermansson fick oss att blicka både inåt och utåt och hylla de värdiga mottagarna av årets Kolla! under prisceremonin på Moderna Museet. Och äntligen delades det första Löken!-stipendiet ut till den värdiga mottagaren Sara Granér. Löken! ger föreningen möjlighet att rent konkret bidra till en rikare visuell kultur genom att en gång per år ekonomiskt stötta en medlem. För att avsluta med Sara Granérs ord: Ett stipendium kan kännas som en uppmuntran, en tillåtelse, en slags uppmaning. Ja, du får hålla på. Det du gör får finnas. Gå till jobbet nu!

/Josefine Engström är ordförande i Svenska Tecknare.