Grafisk form för alla

Tanken på hur grafisk form används, och av vem, blev påtaglig för Lisa Åsberg under hennes utbildning.

– Det är lätt att man utgår från sig själv som formgivare och glömmer att det vi producerar används på olika sätt.

Åsberg är grafisk formgivare och illustratör, född i Örebro och utbildad på Beckmans Designhögskola i Stockholm. I sitt examensarbete ”Överallt där jag finns, finns inte du” från 2021 berättar hon i text och bild om relationen till sin storasyster.

– Det var bara 15 månader mellan oss och våra föräldrar klädde oss ofta i likadana kläder. Det var nästan som om vi var tvillingar. Men jag var en lugn bebis och hon var väldigt busig.

Storasystern Frida hade Downs syndrom. Som mycket liten fick hon leukemi och dog i sviterna av sjukdomen när hon bara var två och ett halvt. Lisa Åsberg har inga egna minnen av henne, men har hört många berättelser. Under uppväxten firade familjen storasysterns födelsedag på restaurang varje år.

”Trots att vi bara fick ett år tillsammans, trots att jag inte minns henne, har vi vuxit upp tillsammans. Hon finns i de relationer jag har till andra. Hon finns i hur vi pratar om henne, minns och föreställer oss henne. Min syster finns också i mig som en tagg. Som en skavande, gnagande orättvisa. Hon finns i hur jag flyttar till Stockholm, söker till designhögskola och söker jobb på designbyrå. Hon finns i hur allt som är lätt för mig, hade varit svårt för henne. (…) Jag lägger dagligen märke till att de rum som jag rör mig i, inte är till för henne.”

Vad är tillgänglighet? Till exempel att anpassa fönsterhöjden i ett rum för att fler ska kunna se ut. Eller att formge en brödtext så att fler ska kunna läsa. När hon jobbade med examensarbetet och boken började Lisa Åsberg lära sig mer om tillgänglighet.

– Jag försökte göra det till en del av formspråket, snarare än en tvångströja. Till exempel har jag försökt öka läsbarheten i den del av boken där det är mest brödtext.

Hon visar de lodräta linjer som gör det lättare för det läsande ögat att hitta till nästa rad.

– Jag har också varit noga med att inte ha för mycket text på varje sida.

Typsnittet Noi Grotesk har så kallade bläckfällor i bokstävernas inre hörn.

– Det är lätt att tänka sig att de mest generiska typsnitten också är de mest tillgängliga. Men bläckfällorna gör det lättare att se skillnad på bokstäverna eftersom det ger dem mer karaktär.

Bokens bilder är ritade analogt i blyerts och tusch, därefter färglagda digitalt.

– Illustration är på många sätt ett tillgängligt medium i sig självt. Alla som ser kan ju ”läsa” och beröras av en bild, det visuella språket.

Enligt Folkhälsomyndigheten har ungefär 20 procent av svenskarna i åldersgruppen 16–84 år någon sorts funktionsvariation. Gruppen är stor och brokig – här räknas till exempel synnedsättning, autism, ADHD, hörselskada och dyslexi in. Gemensamt är att om tillgänglighetsanpassning saknas riskerar man att stängas ute från sammanhang – till exempel de som genererar kunskap och kultur.

Men tillgänglighet är även en fråga som gäller digitala rum och basal service. Har alla människor samma tillgång till en samhällsbärande webbplats, eller den app där man ska sjukanmäla sitt barn?

Sedan 2019 ställer DOS-lagen krav på digital tillgänglighet hos offentliga aktörer. Det innebär att exempelvis sajter och appar kopplade till skola och sjukvård ska designas så att alla oavsett funktionsvariation ska kunna ta del av dess innehåll.

Från och med juni 2025 omfattar lagen om digital tillgänglighet även den privata sektorn. Det så kallade tillgänglighetsdirektivet gäller företag som tillhandahåller digitala tjänster och som har fler än tio anställda eller en årlig omsättning som överstiger 2 miljoner euro. Alltså omfattas i regel inte grafiska formgivare och designers som driver eget – men däremot de som är anställda hos företag.

Svenska museer regleras av den museilag som bland annat säger att museerna ska vända sig till alla – och att all publik verksamhet ska vara ”anpassad till användarnas olika förutsättningar”. Föreningen Utopia samarbetar med till exempel Röhsska Museet och Göteborgs Stadsmuseum vad gäller tillgänglighetsanpassning.

– Utopia är tänkt att vara en brygga mellan museivärlden och personer med normbrytande funktionsvariation, förklarar Hanna af Ekström som är föreningens ordförande samt doktorand i design vid HDK-Valand i Göteborg.

Föreningen arbetar med en grupp av avlönade testpiloter med lång erfarenhet av att bedöma olika aspekter av tillgänglighet. Testpiloterna följer processen med utställningen och utvärderar dess olika delar.

– Det kan gälla placering, ljussättning eller själva innehållet i utställningen. Vi är särskilt intresserade av personer med NPF-perspektiv, alltså ett neuropsykiatriskt funktionsperspektiv, eftersom det inte riktigt finns några riktlinjer kring kognitiv tillgänglighet.

Är tillgänglighet en demokratifråga?

– Delaktighet och inkludering i kulturlivet är en demokratifråga. Men på Utopia lutar vi oss hellre mot FN:s konventioner om mänskliga rättigheter – och konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Hanne Lindberg inleder min intervju med en egen fråga.

– Har du sett en skyltskog någon gång? De växer ofta fram på museer.

Lindberg arbetar som formgivare och producent på Statens maritima och transporthistoriska museer där bland andra Vasamuseet i Stockholm och Sveriges Järnvägsmuseum i Gävle ingår.

En så kallad skyltskog byggs lätt upp i en utställning på grund av rädsla att folk inte ska hitta eller förstå, förklarar hon.

– Då sätts det ofta upp fler och fler skyltar, och även pilar som hänvisar till skyltarna.

Men att addera mer information gör sällan att något blir tydligare eller mer tillgängligt, säger Hanne Lindberg.

– Det är snarare tvärtom. Besökare sållar bland intrycken.

Lindberg har en bakgrund som frilansande formgivare. Hon har bland annat varit art director för tidningen Expo och drivit designstudion Bergen.

– Eftersom lagen kräver tillgänglighet på statliga museer är också tillgängligheten en utgångspunkt för gestaltningen när utställningarna produceras, förklarar hon.

Den visuella kommunikationen i en utställning ska bidra till att tillgängliggöra utställningens innehåll. Och här är det Hanne Lindbergs ansvar att det grafiska materialet ska nå fram till så många som möjligt. I hennes roll ingår att produktionsleda och beställa grafisk form från konsulter.

– Jag skulle gissa att vi upplevs som lite mer fyrkantiga än andra uppdragsgivare. Vårt fokus på tillgänglighet och funktionalitet innebär ibland att vi måste skippa tre roliga idéer.

När tillgängligheten i den grafiska formen kontrolleras utgår hon från en rad principer – till exempel rekommenderade textstorlekar och riktlinjer för placeringar.

– Vi gör också tester före slutgodkännande – själva eller med hjälp av testpersoner. Ibland konsulterar vi Funka, som jobbar med tillgänglighet åt bland annat myndigheter.

Roliga idéer är ofta det som är lättast för en formgivare att föreslå inom ett uppdrag, förklarar hon.

– Men vi har också behov av funktionell problemlösning som skapar stabila system för att formmässigt införliva exempelvis text, grafik och 200 skyltar på ett tillgängligt sätt. Experimentellt formgiven text kan bidra till tillgänglighet om den också är vältypograferad. Men om vi måste välja har läsbarhet högre prio.

Saknas det kunskap om tillgänglighet bland formgivare? Eva Wilsson, som får frågan, är själv formgivare och lärare i design.

– Ja, det gör det. Och det finns inte med i någon större utsträckning på någon designutbildning. Det brukar bara dyka upp som en del i en inspirationsdag i slutet av utbildningen.

Det är en av vårens soligaste dagar och Eva Wilsson har nyss stigit av cykeln.

– Folk som jobbar med tillgänglighet är ofta provocerade av formgivare, och formgivare är provocerade av folk som jobbar med tillgänglighet.

Men de två lagen måste mötas, betonar hon, och låser upp dörren till sin studio.

– Vi formgivare behöver ta ansvar och träda in på tillgänglighetsarenan. Vi vill ju inte sitta och vänta på att det kommer lagar som säger vad vi ska göra! Vi har ju kompetensen.

Studion, som även innefattar A Typo Gallery, ligger i Stockholm. Brobygrafiska, en av de skolor där Wilsson undervisar, har sina lokaler i värmländska Sunne. Men utbildningen i hållbar varumärkesstrategi sker på distans. I delkursen om demokratisk design lär hon ut om inkludering, typografi, webbdirektiv och lagar som rör tillgänglighet. Lektionerna resulterar inte sällan i lika delar entusiasm och förvåning.

– Mina studenter undrar ofta: ”Hur kan inte det här vara det mest grundläggande, det man lär sig allra först?”

Diskussionerna utmynnande i Nätverket för tillgänglig typografi där formgivare och andra välkomnas att delta i samtalet. Hittills har man haft två träffar i Wilssons studio i Stockholm.

– Baktanken är att det här ska bli en grupp som de som jobbar med tillgänglighet ska vilja vända sig till.

Frågar man Eva Wilsson finns det ingen konflikt mellan formgivning och tillgänglighet.

– Formgivning är kommunikation. Om man missar halva målgruppen för att man inte har förstått, eller bara inte bryr sig tillräckligt – då har man misslyckats.

Det kan däremot finnas en attityd kring sådana här frågor bland formgivare, menar hon.

– Folk kan säga saker som att ”om man inte ser får man väl ta på sig glasögon”.

Handlar det om att man inte vill bli styrd i sitt arbete och tycker att det inkräktar på ens konstnärliga frihet?

– Precis. Och då blir jag provocerad. För vi designers är inte konstnärer – vi är formgivare. Det är inte samma sak.

Eva Wilsson brukar alltid påminna sina studenter om att ha konstnärliga projekt vid sidan av.

– Där kan du göra precis som du vill! Men när du är designer ska du vara designer.

Hon önskar att fler hade en breddad syn på vad tillgänglighet är och vad den faktiskt innebär.

– Det är lätt att tro att de som har behoven av tillgängligt material är något nästan abstrakt – en liten, liten grupp med flerfunktionshinder.

Men målgruppen innefattar många fler, menar Eva Wilsson.

– Det är alla våra kompisar med koncentrationssvårigheter som inte kan hantera en webbplats där det ploppar upp saker överallt. Eller våra mammor eller pappor som ser dåligt. Och våra barn som behöver läromedel som är begripliga.

Ökad läsbarhet behöver inte nödvändigtvis innebära ökade kostnader.

– Ofta handlar det ju om mellanrum, att ha luft i en text eller mellan frågorna i ett formulär. Luft är gratis.

Tillgänglighet innebär inte att formgivare ska göra sig av med sina expressiva, nyskapande typsnitt, tillägger hon.

– Bara att vi ska veta i vilka sammanhang vi ska använda dem, och när det är hundra procent funktionalitet som gäller.

Ida Säll är frilansande journalist. Bilderna i reportaget är ur grafiska formgivaren och illustratören Lisa Åsbergs bok Överallt där jag finns, finns inte du (examensarbete Beckmans Designhögskola, 2021), lisaasberg.se.