Josefine Engström. Illustration: Stina Wirsén
I Svenska Tecknares senaste nyhetsbrev till föreningens medlemmar skriver ordföranden Josefine Engström om AI och upphovsrätt med anledning av den nyligen på EU-nivå antagna AI Act. Ta del av krönikan här.
Josefine Engström. Illustration: Stina Wirsén
I mars klubbades AI Act igenom, det vill säga den EU-lag som syftar till att göra AI säker att använda. Vi är glada för det krav på transparens kring AI-systemens träningsdata som nu beslutats om, men kulturskapare har, trots det, tyvärr all rätt i världen att känna sig överkörda.
Som vi vet fastslår upphovsrätten att den som skapat ett verk äger det och därmed har rätt att besluta hur det ska användas. Upphovsrätten säkerställer att vi som bild- och formskapare får ta del av mervärdet som vårt arbete skapar genom att ta betalt för användningen av det.
Men enligt den nya EU-lagstiftningen verkar AI-företagens träningsverktyg ha rätt att dammsuga nätet på upphovsrättskyddat material utan att fråga om lov eller betala för sig, så länge upphovspersonen i fråga inte gjort en opt out, det vill säga aktivt sagt nej till att deras verk används för AI-träning. Till det ska nejet även vara maskinläsningsbart och kopplat till bildens metadata vilket tyvärr är ganska krångligt för alla inblandade, men får jag tillägga ändå görbart för de flesta att få till för det material man själv förfogar över till exempel på sin webbplats.
Men bilder har ju en tendens att spridas bortom ens kontroll och därmed förlorar man också möjligheten att säkerställa opt outen. Även om man skulle kunna få tag på alla som sprider ens bilder så finns det ingenting som garanterar att de vill krångla med ett maskinläsbart nej. Det är också absurt att man som enskild bild– eller formskapare ska behöva kräva av ens uppdragsgivare att ska göra en opt out å ens vägnar när man redan befinner sig i en svagare förhandlingsposition.
Konsekvensen blir att upphovsrättens grundpelare – de om att man ska kunna bestämma över det man äger och att man ska få betalt när någon nyttjar ens verk – helt enkelt sätts ur spel. Och än värre är att tränings-datan sen används i AI-tjänster som riskerar att konkurrera ut oss kreatörer. Kanske har lagstiftaren inte lyckats sätta sig in i vad det här kommer innebära för kulturskapare, men jag har mycket svårt att se att de skulle behandla annan äganderätt på samma sätt.
Det är orimligt att ansvaret ska ligga på den enskilda utövaren att stoppa AI-träning på ens verk. Det rimliga vore att AI-företagen bad upphovspersonerna om tillstånd och betalade för nyttjandet genom avtalslicenser, sådana finns det dessutom redan välfungerande system för i Sverige. Men tyvärr ser det inte ut som att EU i dagsläget är intresserade av att ändra lagstiftningen, ett minimumkrav borde i alla fall vara att det ska vara lätt att opta ut och att ansvaret inte ska ligga på den enskilde kulturskaparen.
Svenska Tecknare har under året påpekat det orimliga i lagstiftningen och träffat kulturdepartementet, näringsutskottet, EU-parlamentariker, oppositionspolitiker och den av regeringen nyinrättade AI-kommissionen, som har till uppgift att stärka AI-utvecklingen på ett hållbart sätt. Vi har också bidragit i seminarium både i Sverige och internationellt. Och även om det inte ser ljus ut i nuläget så fortsätter vi att kämpa för upphovspersoners rätt att på ett enkelt sätt säga nej till AI-träning. Upphovsrätten ska respekteras som vilken annan äganderätt som helst!
/Josefine Engström, Svenska Tecknares ordförande