Josefine Engström. Illustration: Stina Wirsén.
Svenska Tecknares ordförande Josefine Engström reflekterar över bildens kraft och makt, samt varför vi behöver öka vår bildläskunnighet i skuggan av SD:s kampanj som i dagarna intagit Stockholms centralstation.
Ta del av hennes krönika här:
Josefine Engström. Illustration: Stina Wirsén.
I måndags blev Stockholms central en tydlig demonstration av bildens makt. SD:s blågula valkampanj klädde in på stora delar av stationens reklamytor, täckte stolpar, skåp, dörrar och andra tomma ytor. Ett eget valtorg hade också inrättats. Sammantaget samverkade bild, budskap och plats med stor kraft.
Vissa affischer plockades ner redan efter några timmar, men då hade de redan setts av tusentals, fotograferats, spridits vidare och fått många att känna sig illa berörda och andra ovälkomna. Så fungerar visuell kommunikation. Den når oss snabbt och direkt genom färg, form, typografi, placering och upprepning.
Kampanjens hårda budskap, där man tydligt markerar vilka som anses tillhöra vårt land och inte, står i stark kontrast till formspråket. Det snarlika Fjällräven-liknande typsnittet och partisymbolen, en leende humla i en naivistisk 70-talsstil, syftar till att väcka nostalgiska känslor från en svunnen barndom, enligt paritets egen utsago. I Make Amerika Great Again-manér försöker partiet därmed genom bild och form att bygga upp illusionen om ett land som aldrig funnits. Vi vet att även det bulldoftande 70-talets Sverige var ett brett och brokigt land, med solidaritet som ledord, där människor från olika kulturer tillsammans bidrog till att skapa det Sverige som Sverigedemokraterna nu försöker ta patent på.
Kanske bidrar kontrasten till kampanjens mottagande, som inte bara fått väldigt många människor att känna sig illa berörda och bestörta, utan också fått många anmälningar. Att Sverigedemokraterna vill åt kulturministerposten är inte förvånande, de inser vilken viktig roll kultur spelar i ett samhälle. Att den här kampanjen kostar ca. 1 miljon kronor i veckan bekräftar att de är införstådda med bildens makt. Nu gäller det också att alla andra inser det – det och bildläskunnighet är något som vi måste prata mer om, redan från från ung ålder.
Platsen för kampanjen är heller inte obetydlig. Genom att ta ett av stadens viktigaste offentliga rum i besittning tvingar också Sverigedemokraterna den som rör sig på Centralstationen att interagera med deras budskap. Den som passerar de stripade dörrarna blir, vare sig den vill det eller inte, en del av kampanjen.
Bild- och form förmedlar information, men framför allt väcker det känslor, formar föreställningar och påverkar hur vi ser på människor och samhälle. Därför fortsätter Svenska Tecknare att enträget arbeta för en rik visuell kultur ur ett pluralistisk kulturellt perspektiv. Affischer kan tas ner på några timmar. Bildernas och formens påverkan kan leva betydligt längre än så.
Josefine Engström, ordförande i Svenska Tecknare