Politisk visuell kommunikation

Detta leder in på en tredje aspekt: den kritiserade bilden har en oklar uppkomst, och det tycks inte vara Trump eller någon av hans medarbetare som skapat den, utan han verkar endast ha delat den vidare. Dagens visuella kultur präglas av bildcirkulation, där både meningsproduktion och genomslagskraft är beroende av vem och i vilket sammanhang som bilden publiceras. Forskarna Marita Sturken och Lisa Cartwright har hävdat att det idag på varje timme delas mer bilder än vad som skapades under hela 1800-talet, och beskriver oss som procumenter, där vi ofta samtidigt är både producenter och konsumenter av visuellt material.

Trumps förklaring att bilden föreställer honom som läkare, har (för det fjärde) i sin tur resulterat i skapandet och delandet av nya bilder; bland annat några där USA:s president vandrar runt i sjukhuskorridorer, klädd i vit fotsida särk och med en röd mantel över axlarna (precis som i den kritiserade bilden) och berättar för mer konventionellt gestaltade – grönklädda – läkare att han själv är läkare. Med satirisk udd framstår han då som en förvirrad och eventuellt psykotisk äldre man. Vi lever i en värld där bilder inte bara delas utan också ofta görs också om, remixas, citeras och parafraseras: bilder där det främsta innehållet i bilden är en annan bild.

Slutligen kan den beskrivna bilden sägas visa på den specifika bildens potentiella kraft inom den politiska retoriken och kampanjen, och då både som tveeggat vapen och skydd. Trump valde att för ovanlighetens skull backa och avpublicera bilden. Kanske ansåg han eller hans stab att han i just detta fall gått över en gräns. Samtidigt innebar publiceringen att en stor del av den västerländska politiska offentligheten var upptagen med att diskutera det stötande i en bild – samtidigt som Trump var inbegripen i ett folkrättsvidrigt angreppskrig mot Iran.

Trump har under hela sin politiska karriär arbetat med en kommunikation som – precis som hans faktiska politik – går över gränser för konventioner liksom gränsen för anständighet och rimlighet. En bild som fick viss spridning i samband med hans första kandidatur var ett stiliserat porträtt av en till synes skrikande Trump med öppen mun, och texten ”FUCK YOUR FEELINGS”. Första gången jag såg bilden förstod jag den ögonblickligen som grovkornig satir, med udden riktad mot en demagog med den orimliga ambitionen att bli USA:s president. Snart insåg jag dock att den inte alls var satir, eller åtminstone inte riktad mot Trump, utan en del av hans kampanj.

Det stiliserade porträttet med kontrasterande röda-, blå-, och beige färgfält var också en tydlig parafras på ett av de senaste 20 årens mest inflytelserika politiska bilder: gatukonstnären, illustratören och formgivaren Shepard Faireys porträttbild av dåvarande senator och presidentkandidat Barack Obama från 2007.

De visuella likheterna till trots kunde de två porträtten inte vara mer olika i sina uttryck. Porträttet på Obama gestaltar en visionärt fjärrskådande politiker, och budskapet ”HOPE”. Bildens komposition med platta kontrasterande färgfält hade sin grund i Faireys konstnärliga praktik: gatukonstens spraystenciler. Dessutom förde de tankarna till den ryska konstruktivismen och en progressiv anda, samtidigt som de två färgerna rött och blått kunde symbolisera de båda dominerande partierna Demokraterna (blått) och Republikanerna (rött). En påminnelse om att USA:s president nomineras av ett parti, men som vald också är statschef och därmed oftast har förväntats vara en president för hela nationen. Kanske var det denna presidentlika association som lockade skaparen av bilden med Trump att parafrasera Faireys Obama-porträtt, och samtidigt kontrastera själva uttrycket.

Analys av hur våra partier kommuicerar visuellt

I den här artikelserien kommer vi utifrån enskilda exempel från var och ett av de åtta svenska riksdagspartierna analysera visuell politisk kommunikation i en svensk kontext genom att studera partiernas officiella visuella kommunikation – såsom den ter sig på deras hemsidor och sociala mediekanaler ungefär ett halvår innan valet. De flesta partier har stort antal olika konton i sociala medier, vilka representerar olika delar av partiet, till exempel utifrån geografi eller olika förbund. Studien utgår från de svenska riksdagspartiernas officiella konton på Instagram och TikTok samt deras respektive hemsidor, och utifrån denna översikt har olika enskilda exempel valts ut.

Analysen utgår från perspektiv och metoder som utvecklats inom det tvärvetenskapliga forskningsfältet Visuella kulturstudier, som växte fram kring millennieskiftet men har rötter i dels den brittiska forskningstraditionen cultural studies, dels i 1960-talets semiotik. En viktig utgångspunkt inom visuella kulturstudier är att bilder både är skapade och skapande. Anna-Maria Hällgren och Anna Näslund påpekar i boken Visuella kulturstudier (2024) att bilder aktivt kan förändra ”…övertygelser, vanor och sätt att förhålla sig till världen”. Det här förhållningssättet gör det intressant att undersöka just politiska partiers visuella kommunikation inför val – det är bilder som på ett aktivt sätt eftersträvar konkret förändring, på så väl lång som kort sikt; som vill mobilisera egna väljare och locka osäkra att rösta; berätta om egna politiska visioner och program, och ibland kritisera andra partier.

I jämförelse med Donald Trumps intensiva postande av bilder så framstår den samtida svenska politiska kommunikationen som relativt städad. Genomgången av riksdagspartiernas officiella konton i olika sociala medier visar att de förvisso i olika grad är anpassade till de konventioner som präglar respektive kanal. Men den typ av grovt vulgär politisk propaganda som Trump ägnar sig år, sker i så fall i andra konton. Som TV4:s Kalla fakta avslöjade 2024 så förfogar till exempel Sverigedemokraterna över en rad inofficiella konton som sprider olika memes och annat innehåll på sociala medier. Partiet har själva hänvisat till dessa som satir- och humorkonton.

Sverigedemokraterna framstår också som den mest aktiva och kommunikativt diversifierade med tydligt olika innehåll i sina respektive kanaler, medan flera av partierna dubbelpostar samma innehåll i flera kanaler.

Kamerabaserad bild i kombination med typografi dominerar, och tecknade illustrationer är relativt få. De flesta bilderna föreställer partiledarna, även om dessa också har egna konton. Eftersom valet handlar mycket om regeringsfrågan och vem som ska bli stadsminister har vi valt att titta närmare på hur deras respektive partiledare presenteras på partiernas hemsidor under våren 2026.

Socialdemokraterna är riksdagens största parti, såväl i förra valet som i aktuella opinionsundersökningar inför årets val. Partiledaren Magdalena Andersson presenteras med en vinjettbild där hon med sin mobiltelefon tar en groupie på sig själv och en något dussintal personer, vilka framstår som partimedlemmar och valarbetare.

Alla inklusive Andersson själv vinkar in i mobilkameran, samtidigt som en helt annan kamera dokumenterar händelsen – och skapar den bild vi som betraktare möter. Bilden framställer Andersson som en aktiv och jordnära ledare för ett brokigt kollektiv av medborgare i olika åldrar och sociala identiteter. Grafiken – Socialdemokraternas egna typsnitt – ligger delvis under bilden och berättar kort och gott om namn och roll: det råder inget tvivel vem som är huvudperson.

Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson presenteras längst ner på partiets förstasida. Han står nonchalant bredbent med händerna i fickorna och solglasögon på ett lantligt fält framför en grupp kor. I vitt tvärs över bilden finns texten ”…och det här är Jimmie (med ett gäng kossor)”. I en klickbar gul textruta med orange text med mindre grad återfinns uppmaningen: ”Läs mer om Jimmie!”. Utropstecknet får det att likna en order.

De tre punkterna antyder att bilden anknyter till ett annat påstående. Typsnittet är en generisk sans-serif, och kontrasterar det nästan privata tilltalet: förnamnet betonar familjaritet. Som om partiledaren är ”Jimmie” med hela Sverige. Tillsammans med den lantliga miljön för det tankarna till ett uppmärksammat meningsutbyte med Liberalernas Simona Mohamsson där Åkesson i etno-nationalistiska ordalag beskrev nationell identitet som en relation mellan kroppen och jorden där hans förfäder vilar.

Moderaternas partiledare och tillika stadsministern Ulf Kristersson återfinns med två olika porträttbilder på partiets förstasida. Högst upp en mer formell med partijacka: partiledaren som också är partiarbetare, på uppdrag i urban innerstadsmiljö. Längst ner mer privat: till synes hemma-hos-Kristersson, sittandes i vardagsrummet och på väg att lägga på en vinylskiva av Kent. ”Hemma” tycks vara i Kristerssons fall vara en villa från förra sekelskiftet. Utanför det spröjsade fönstrets handblåsta glas skymtar burgen förortsbebyggelse – villor eller lägre bostadshus.

Arkitektur är vid sidan av skydd mot väder och vind också betydelsebärande och i sig en form av kommunikation – tänk bara på triumfbågar och annan ceremoniell arkitektur utan tydlig nyttofunktion. I de diskuterade bilderna av partiledarna spelar också arkitekturen en kommunikativ roll.

I Kristerssons två bilder uppstår en dynamik inte bara mellan privatpersonen hemma och partiledaren/partiarbetaren utan också mellan innerstaden och villaförorten. Bilderna kan sägas berätta om en borgerlig och individualistisk ideologi, eller med partiets egna ord, en politik ”…som tror på individens förmåga och rätt att själv bestämma över sitt liv”.

Bakom Jimmie Åkesson och hans kor syns ett mjukt böjande soldisigt sydsvenskt kustlandskap, stugor och en kurvig grusväg som leder fram till en större lantgård; borta i horisonten skymtar, mycket vagt, ett höghus. Här uppstår en koppling mellan lantliga och urbana, även om den traditionella landsbygden står i centrum. Betraktaren påminns om att de beskriver sig själva som ett nationalistiskt socialkonservativt parti som värnar vad se ser som en traditionellt svensk kultur. 

I Magdalena Anderssons gruppbild kommer vi nära inpå arkitekturen, vilket paradoxalt nog gör den svårare att identifiera, men vi är i en förortsmiljö, eller kanske mer centralt i någon mellanstor eller mindre svensk stad. Det kan faktiskt vara nästan varsomhelst i landet (om än inte landsbygd) vilket sannolikt är en eftersträvad kvalitet. Här är vi varsomhelst men inte närsomhelst. Det är inte sekelskifte, varken förra eller det senaste, utan tydligt mitten av 1900-talet. Sannolikt i folkhemmets miljonprogram i dess ursprungliga mening: bostäder som med hjälp av statliga subventioner byggdes under rekordåren: de radhus, småhus och flerbostadshus som en stor del av befolkningen fortfarande bor i. Här kan bilden både direkt och indirekt sägas gestalta en kollektiv satsning, organiserad av partiet.

Bilderna av de tre partiledarna kan på detta sätt sägas användas för att kommunicera respektive partiernas ideologi, och mobilisera både för sin politik och sin partiledare.

Analyserna av de olika partiernas visuella kommunikation i sina digitala kanaler är gjord i maj 2026.

Bilder från partiernas digitala kanaler samt grafiska profil används med tillåtelse från respektive parti.